Arrowshk

Jag har alltid varit försiktig med att skriva ut exakt vad jag känner, men ärligt talat så känner jag ibland att vad skönt det skulle vara om jag inte hade några djur, då kunde jag göra det och det och det istället.

Jag vet att jag är långtifrån ensam om att känna så ibland, jag tror faktiskt alla känner så ibland.

 

Jag har givetvis inte tröttnat på mina djur, jag har praktiskt taget levt för mina varje dag i över sex år nu.

Men ibland känner även jag att det vore skönt att vara djurlös någon gång då och då.

 

Dom tillfällen jag syftar på är när det spöregnar och man måste ute och mata, man ligger med fruktansvärt smärtande hals och måste ut och lasta 300kg hö, eller de gångerna man knappt kan gå för att knäna strejkar och man måste ut och städa skitiga burar.

 

Jag tror vi alla gladeligen skulle byta liv med en kontornisse i centrala stockholm just dessa tillfällen, djurlivet kan vara hårt, och just nu känner jag bara att jag skulle vilja lägga av med uppfödningen, det är inte kul längre när ens uppfödningar får flytta runt.

Jag kanske är en otacksam uppfödare, men när jag säljer kaninungar är jag noga med att berätta om dess föräldrar har temperament, jag är inte rätt för att avla på kaniner med attityd, just för att det är dessa kaniner jag gillar bäst.

Då blir jag grinig när köpare vill lämna tillbaka kaninen för att den visat sej ärvt temperament.

Är det inte sådant man tänker på INNAN man köper en kanin efter stammade hoppkaniner? för dagens hoppkaniner har ofta lite temperament och det ärvs ner till avkomman.

 

Jag har sålt kaniner till hem där de fått stanna, där de sluppit flytta runt och där har de visat sej hoppa riktigt bra, sedan har jag sett kaniner som praktiskt taget gett upp efter att ha flyttat från person till person, de äter och dricker, de lever men glädjen i ögonen är som bortblåst. Därför är jag så fruktansvärt rädd för att mina uppfödningar ska flytta runt för mycket, min största skräck är att en uppfödning ska bli just så här och jag kan inget göra.

 

Jag kanske är överbeskyddande, man kanske inte kan göra allt för sina uppfödningar när man inte kan behålla varenda unge?.

 

Jag sitter just nu i valet och kvalet om jag ska ta tillbaka en kanin som är inne på sitt andra hem.
Jag väger fördelar mot nackdelar, tar jag tillbaka kaninen får den flytta för fjärde gången när den flyttar hem till mej, för att sedan flytta en femte gång när och OM jag hittar ett nytt hem åt den.

Och hur ska jag garantera att där kommer den få stanna?

Det går inte.

 

Å andra sidan kan jag låta dens ägare hitta ett nytt hem åt den, men vart hamnar den då? i ett kelhem och jag har sett sista röken av den?

 

Jag är lockad att ta hem kaninen och bara låta den leva hos mej, slippa flytta mer, men å andra sidan är det inget jag själv är sugen på, jag vill helt enkelt och kallt inte ha kaninen, så enkelt är det.

Det är inget fel på kaninen, absolut inte. den är otroligt fin och hoppar bra men jag har min unge ur den kullen.

 

Jag känner mej bara så less just nu