Nu har jag stängt en stor, tung dörr.
En månad har gått sedan jag fick släppa taget om min älskade, älskade Stella.
Och idag tog jag tag i ett jobbigt måste.
Kenny fick flytta från sin bur och in i Stellas, för det är inte Stellas bur längre, nu är det Kenny som bor där.
Det gick bra, det kändes vemodigt att plocka bort rosetterna och "Jag är på hugget"-skylten, men värst var när jag fodrade och en stor brun nos kikade upp från buren med tassarna på matskålen.
Jag fick ta ett djupt andetag och gå därifrån en stund.
Tiden med Stella är över.
