Arrowshk

Grenens Trial To Triumph

Vimla är född 25 maj 2012. Vimla är efter Grenens Ch Dreamer of Paradise och Grenens Gd Ch Magical Fairytale.

Mina djur är något av det bästa jag har, problemet är bara att jag har 17 kaniner men så lite dagsljus om dagarna.

Jag går i skolan till 16 tre av fem dagar, vilket betyder att jag åker hemifrån innan solen stigit upp på himlen, och jag åker hem efter att solen har sjunkit. Det är alltid mörkt.

Därför har det blivit begränsad utevistelse för mina små, men jag har bestämt mig lite för att kaninerna bryr sig inte om att det är mrkt och dåborde inte jag heller bry mig, ut och gå kan man göra ändå.

 

Så idag tog jag med mig ett par stycken ut i lervällingen.

 

Istället för att skriva vad vi behöver träna på, för det skulle bli en hel roman så kan jag skriva vad vi INTE behöver träna på:

Hon är en ganska simpel kanin att föra, hon går dit man ber henne, men det kommer krävas massor med träning och tävlingar innan vi arbetat ihop oss.

Kenny är en kanin jag helst inte vill störa så mycket, hon klarar sig bäst själv. Dock har hon nog inte fått sköta sig själv så mycket tidigare, och Rom byggdes inte på en dag, så tålamod, tålamod och lite mer tålamod så ska vi nog kunna klara av varandra vi med.

 

Fort gick det kanske inte, men hon väljer lite andra vägar än dem andra, så vi fick nog lika mycket träning ändå.

 

SWOSH, lättstyrd jäkel som går dit jag ber honom om, nästan lite tråkigt att inte ha något att arbeta med... men man ska inte klaga.

 

är den som chockade, jag trodde ALDRIG att han skullespringasom han gjorde, han kutade, fullt ös hela rundan... Gamla segpropp liksom, nu passar det att springa...

 

Efter dessa började jag bli ganska trött, både på bråkiga kaniner (framförallt Sladden är sjukt jobbig för psyket...) och öht. jag har ju inte så mycket kondition själv att skryta med direkt... Så jag bestämde mig för attsluta med dessa och ta några imorgon också istället för alla på en gång.

I helgen hoppas jag kunna hoppträna lite igen, vill komma igång ordentligt 2015,och det gör man inte genom att sitta i soffan och lata sig.

Det går kanske inte sådär jättebra just nu.

 

Vimla satte äntligen igång att bädda imorse, på dag 33.

Jag blev jätteglad och kände hur en av de där stora tunga stenarna lyftes från mitt bröst.

 

Dock tog det en stund innan hon väl kom igång, och när hon väl gjorde det tog det ännu längre tid innan det faktiskt hände något alls. hon satt länge med nosen under sig och värkarna var riktigt tydliga, sen började hon helt plötsligt slafsa i sig en moderkaka (exakt det man vill se när man dricker sitt morgonte..).

 

Hon skuttade dock snart därifrån, inga ljud från ungen så jag förstod ju att den var bortom all räddning, och mycket riktigt.

 

En stor blå, väldigt fin bäbis men väldigt stor låg väldigt stilla i boet.

Vimlis var på ungen flera gånger, tvättade och rafsade på den för att få igång den, men såklart hände inget.

 

Nu har jag plockat bort ungen och Vimla är i full gång med att städa buren från blodrester, det är sjukt vad dem är effektiva, allt med minsta droppe blod på äts upp och lukten elimineras.

 

Så nä, avelsåret 2015 kan ju bara bli bättre.