Arrowshk

You give up a few things, chasing a dream.

Kaninpresentation #14| Grenens Trial To Triumph

Publicerad 2015-01-10 17:05:00 i Allmänt, Kaninpresentationer,

Grenens Trial To Triumph
Vimla är född 25 maj 2012. Vimla är efter Grenens Ch Dreamer of Paradise och Grenens Gd Ch Magical Fairytale.
 
Jag har länge varit sugen på både ett Irisbarn och ett Microbarn, så då slog jag två flugor i en smäll och skrev till Tina och frågade om det kanske fanns en fin japanhona åt mig (jag har alltid gillat japan).
Och visst fanns det det.
 
Världens minsta lilla Vimla flyttade hem till mig på en tävling, hon var redan från början väldigt kaxig men hon var aldrig elak.
Vimla är rakt igenom en väldigt vänlig kanin, hon kan morra om hon känner sig trängd, men annars är hon som sagt en väldigt snäll kanin.
 
 
Vimla växte upp till en väldigt nonchalant hoppkanin, hon brydde sig inte nämnvärt över plutthindren som stod i hennes väg. Lätt gick fort, och snart var vi i medelsvår. Det gick inte lika bra.
 
Vimla försökte fortfarande hoppa hindren som om de inte var alls större än ett lätthinder, och bommarna flög. 
Vimla fick vila, hon fick några månaders paus och sedan tog jag med henne igen.
 
Det var som om någon tryckt på en knapp, helt plötsligt var medelsvårhindren inga problem längre, de seglade hon lätt över, både dem långa som dem höga.
 
Vimla tog sedan pinne på svårdebuten, och nu har i tyvärr inte startat så mycket mer efter det, så vi hoppas på att 2015 blir ett bra år.
 
 

Kaninpresentation #12| Arrows Out of Control

Publicerad 2013-10-31 12:00:00 i Kaninpresentationer,

Arrows Out of Control
Mick är född 2 aug 2011, Hon är en viltgul vädurskorsning efter Flamencos Jaspis och Arrows Gt Ch Graffiti With Stencil.
 
 
Att jag skulle använda Stella i avel var det inget snack om, hon har allt jag vill ha i en kanin.
Hon är hoppkaninen för mig helt enkelt.
 
Jag var sugen på Tistel till Stella, men när Elin erbjöd Pip så tyckte jag varför inte.
Det tog tre försök att få Stella dräktig och kullen som var tänkt att komma i feb-mars kom tillslut i aug.
 
Jag brukar säga att Mick är en liten kanin i ett stort format, för hon är precis en sådan kanin som kommer och kryper upp i ens knä när något är läskigt. Och hon är tveklöst en av de största kaninerna i min kaningård, en riktig klump.
 
Mick är genomsnäll, men mycket nervig.
Jag hade nästan gett upp hoppet om en hoppkarriär för henne och gav henne ett sabbatsår 2013, för att se om hon lugnade ner sig en aning.
Vilan gav betydligt bättre resultat än jag vågat hoppas på, och nu hoppas jag på att långsamt kunna bygga upp det reparerade själförtroendet med lagom mycket tävling och träning.
 
Sen kan man ju säga såhär också,
När Mick inte vill, så vill hon inte ;)
 
 
 

Kaninpresentation #11| Simoneholms When She Was Bad

Publicerad 2013-10-30 12:00:00 i Kaninpresentationer,

Simoneholms When She Was Bad
Sickan är född 18 jan 2011, hon är efter Solhems Gd Ch Shadow of Cheops och Leiras Gt Ch Corona
 
 
Jag har alltid gillat Chips och hans ungar, vilket ju inte direkt är en överraskning. Så när Karin skulle ta den här kullen så kunde jag ju inte inte lägga intresse.
Kullen föddes och en lång väntan inleddes, vi var två som var intresserade av den isabellabrokade och när Karin lottade så var turen för en gångs skull på min sida.
 
Jag fick hem Sickan i mars och hon tog genast över mitt rum
 
 
 
Karin hade visserligen sagt att dessa ungar var lite galna, men jag viftade bort det, ungar i den åldern är ju alltid lite galna.
Men jag skulle lyssnat på Karin, Lite galna är visserligen en grov underdrift.
 
Sickan och jag började träna, och det var inga problem, kontroll på fötterna fick hon fort och när vi sedan började tävla var det en väldigt stabil kanin jag hade i kopplet.
 
Lätt var alldeles för lätt, medelsvår var ganska lagom och svåren var en barnlek.
Eliten var lite knepigare, för nu gick det inte att paddla på lite halvsegt och hoppa från stillastående, men hjälp har aldrig varit hennes melodi, hon vill sköta precis allt själv.
 
 
 
Sickan är en helcool kanin, om hon bara sköter sig, för då kan hon hoppa vad som helst.
Sickan har fått vila lite det här året, med förhoppningar om att hon kommer gå att sätta igång 2014.
 

Kaninpresentation #10| Sherlocks Nattens Demon

Publicerad 2013-04-20 15:00:00 i Kaninpresentationer,

Sherlocks Nattens Demon
Demo är född 18 aug 2010, han är en viltgråbrokad harkorsning efter Grenens Ch Impressions of Diamonds och Grenens S Ch Pacifica.
Efter att min älskade Pricka försvann så sa jag 'aldrig mer en hare', och ändå sitter jag nu här med världens roligaste harkorsning, hur gick det till?.
 
Demo kom på foder till mig när Sandra hade svårt att få ungarna sålda, och vi kom inte alls överrens. Jag tackade gudarna att han bara bodde hos mig på foder, för jag såg inget lockande alls i den lilla skrangliga haren.
 
Det dröjde dock inte särskillt länge förrens Sandra kom och hämtade honom, för han skulle levereras till sin nya ägare.
Av någon anledning flyttade han dock inte, utan blev kvar hos sandra, varför vet jag inte och det är inget jag grävt vidare i.
Sedan bara blev det så en dag att jag åkte till Sandra och hjälpte henne träna hennes bäbisar, varav jag fick prova Demo, som aldrig i sitt liv sett ett hinder men bara sådär hoppade en hel lättbana utan problem.
Demo kom ännu en gång till mig då jag inte kunde hålla mig och även om vi bara hann tävla en gång innan han flyttade vidare på riktigt så var det en kul upplevelse.
Demo har dock aldrig varit den mest personliga kaninen och han tar inte särskillt mycket plats, därför tog det inte lång tid innan jag gick vidare med mitt och tiden med Demo var ett minne blott.
Men på SM 2011 hade Sandra med sig en extra transportbur, och jag fick höra att hon skulle få tillbaka Demo, han hade tydligen huggit sin ägare och hon ville inte ha kvar honom. Jag kunde inte alls få ihop det, snälla, harmlösa Demo vet inte ens hur man gör sådant. Svaret fick jag när jag fick en mager och rädd harpalt i famnen som bara utstrålade stress.
 
Det var inte att diskutera, Demo skulle få komma till mig igen, och den här gången skulla han stanna på riktigt.
 
Demo åt upp sig och blev en glad kanin igen på rekordtid.
vi började hoppa och utvecklas och idag är han Svensk mästare i höjd där han även har 2 cert, minimästare i krokig bana och en kompis för livet.

Kaninpresentation #9| Flamencos Serifos

Publicerad 2013-04-19 15:00:00 i Kaninpresentationer,

Flamencos Serifos
Sumo är född den 20 april 2010 (och fyller alltså 3 imorgon!), han är en G/S Japanmantlad vädurskorsning efter Mr. Bump och Flamencos Sigma
Sumo är en stor och rätt grov kille, han är genomsnäll men mycket osäker.
Jag har alltid varit väldigt förtjust i japantecknde kaniner, och just japanbrokade är ju ännu snyggare.
Hanna beslutade sig för att visa bilder på underverken och efter rätt lång tid slutade det med att Sumo fick åka hela vägen från skåne till örebro en tidig morgon.
 
Sumo klättrade fort i klasserna, och iom det kom osäkerheten som ett brev på posten, han sparkade på hinder och blev bara räddare och räddare.
Jag tog honom ur banhoppningen och provade längd istället. Längd är något han klarar av att hoppa utan att stressa upp sig av någon anledning, där får han mycket yta och plats att läsa av innan han hoppar och vet precis vad han ska göra.
Det är synd att Sumo är så osäker, för han kan hoppa hus bara han försöker, men som det är nu får vi nöja oss med längdhopp och hoppa lite utom tävlan bara för att hålla igång, och det går ju bra.

Kaninpresentation #8| Pilvikens Lamborghini Diablo

Publicerad 2013-04-19 00:20:00 i Kaninpresentationer,

Pilvikens Lamborghini Diablo
Sune är förr den 8 september 2009. Han är en Gul/Svart Japanmantlad vädurskorsning efter Eminos Aldrig Livligare än Mig och Need For Speed Hot Pursuit.
Sune fyller fyra i år, men det syns inte, han har samma gamla baby-look i ansiktet som han hade när han kom hem till mig som 7v-unge.
Söt som socker är nog ett citat som passar otroligt bra in på Sune, för söt är han, utan tvekan.
 
Jag har alltid haft rätt bra med självbehärskning när jag tittat på till salu annonser, och Sune är den första och enda impulsköp jag någonsin gjort.
Det är en lite rolig historia bakom köpet av Sune, för jag tingade honom kvällen innan SM i skåne och eftersom jag inte skulle dit själv men några klubbkompisar skulle dit så var det bara att packa sig iväg till Hanna Ericsons kainstall tidigt på morgonen för att lämna pengar. Till häst.
Dem skrattade rätt bra när jag och min tjocka ponny med björnpäls kom lullande sådär klockan 6 på morgonen för att lämna pengar.
Sedan sent på söndagen kom Sandra med Sune och lämnade honom.
Sune har verkligen aldrig varit hinderklok, han tuffar på och bommar och plank flyger åt alla håll, men vi har kämpat oss upp till msv och det är lite högt och långt när man inte hoppar ordentligt, så Sune stannar mest hemma och ligger i gröngräset istället för att följa med ut på banan och hoppa.
 
Sune är en väldigt trevlig krabat som är positiv och glad på det mesta, men en aning lömsk är han allt, han satte hela läppe-campingen i högsta växel när han lyckades med konststycket att spränga ett kompostgaller och dra utmot ett stup. Det slutade med att Fredrik dök i en hög brännässlor och fiskade upp en snurrig Sune.

Kaninpresentation #7| Kivis Gt Ch Athena

Publicerad 2012-11-14 12:33:00 i Kaninpresentationer,

Kivis Gt Ch Athena "Ayla"
Ayla är född den 29 Juli 2009. hon är en Madagaskarbrokad vädurskorsning efter Grenens Gt Ch Cockos-kola och Flamencos Gt Ch Premiere Rose.
Jag gillar Cockos barn och jag hade bestämt mej för att ett sådant skulle jag ha.
Jag hade ingen aning om vem Ronja var, men det spelade ingen roll, ett Cockosbarn ville jag ha.
Jag lämnade intresse på kullen så fort Vera la upp annons på forumet om att hon skulle para dessa.
Sedan kom hon hem till mej en dag i september.
Det var en kaxig brud i lyxförpackning som gärna visade sej på styva linan, jag vet inte hur många gånger hon for ikull på golvet efter ett glädjeskutt eller rus.
 
Ayla debuterade krok lätt innan hon ens fått se hinder och hon kravlade sej över hindren rätt bra på 2+4.
Sen blev det inte så mycket mer tävlande för henne men på de få starter vi gjorde våren 2010 så klättrade vi i alla fall upp till medel, och sedan tog tävlingssäsongen fart, och Ayla fick chansen att börja plocka pinnar på riktigt.
 
2011 debuterade vi elit och kort därefter var det dags för första kullen så medans jag åkte på rak och längdSM i stockholm åkte Ayla till Södermanland för att träffa kille. Ayla är ju Ayla och jag fick skvaller efteråt om att hon inte var alltför snäll mot hanen. 
 
i slutet av maj/början på juni skulle hon ploppa ur sej lite barn, och det tog inte lång tid för mej att konstatera att hon var dräktig.
Dock dröjde det bara längre och längre tid, dag 32 kom och gick, dag 33 kom och gick, dag 34 började jag bli orolig på riktigt, men Ayla var pigg och glad som vanligt. Natten mellan 34-35 gick jag ner för att titta till henne. men kunde snart konstatera att något inte var som det skulle, så det var bara att styra mot strömsholm den morgonen.
Ayla klarade kejsarsnittet bra och var sej själv inom några timmar.
 
Två månaders vila tog vi och sedan segstartade vi oss igång igen. 
Ayla hade verkligen inte glömt hur man gjorde och efter att ha tagit tid på oss att jobba upp orken igen så gick hon och tog första certet.
I år fick Ayla bara tävla halva sommarsäsongen, men hon hann med bra mycket på den lilla tiden, hon blev Gt Ch på nolltid och placerade sej 6a på SM av ca 80 starter. 
 

Kaninpresentation #6| Arrows Masterpiece of Graffiti

Publicerad 2012-10-12 19:06:35 i Kaninpresentationer,

Arrows Masterpiece of Graffiti "Klotter"
Klotter är född den 18 maj 2009. Han är en G/S japantecknad vädurskorsning med vita tecken efter Solhems Gd Ch Shadow of Cheops och Queen Divatrix.
Klotter är kullbror till min Stella, men Klotter hade jag aldrig tänkt spara, jag skulle ha en hona och resten skulle säljas.
Som unge var Klotter stor och tuff så det var inte förvånande att Karin föll för honom och han fick följa med henne hem.
Dock har jag aldrig träffat en envisare kanin och Karin och han drog aldrig riktigt jämnt. Det blev så några gånger att Karin och jag bytte kaniner på banan, och jag bytte alltid till mej Klottrus, just för att på något vänster så passade vi riktigt bra ihop. Första gången vi tävlade gick han på 0+1 i medel och kom tvåa, gud så vi skrattade.
 
Så blev det ett par gånger, jag tävlade Klottrus och Karin tävlade någon av mina honor, enbart för skojs skull.
 
(Liten skit-Klotter ville inte hoppa vatten våren 2010.)
 
Mars 2011 så dog min Fabian hastigt och helt utan förvarning och ungefär då bestämde sej Karin för att omplacera Klotter. Jag ville ha Klotter, det visste jag, men jag visste inte riktigt om jag var beredd på en ny kanin så snart och därför tvekade jag väldigt länge. Det var först när Karin sa att hon hade en intresserad från norge som jag blev tvungen att bestämma mej. Efter en väldigt misslyckad tävling följde Klotter med mej hem och sedan dess har han varit min.
 
Klotter och jag har gjort många väldigt fina finallopp, vi har bla en pokal från sörmland som gick till bästa lopp i rak svår, ett nollat lopp på 11 sekunder gav oss det priset. Dock är Klotter Klotter, och det går aldrig att lita på att han kommer prestera.
 
 
Jag brukar säga som så att Klotter är inte bra på någonting förutom att vara Klotter, för han är en otroligt knepig kanin att förstå sej på om man inte känner honom. Han vill helst göra allting själv och gärna i en väldig fart. Han är gosig och snäll, men blir lätt grinig om man försöker bestämma över honom. Jag minns speciellt en gång när jag hoppade höjd och hade flera kaniner anmälda, Klotter har aldrig varit elak eller dum i transportburen så jag var nog en aning för nonchalant när jag öppnar hans bur och stoppar ner händerna. Där small det och Klotter klöv min tumme rakt itu, givetvis blev jag sur och sa till honom när jag väl fått ut honom ur transportburen att "nu fan får du minsann ta 70 annars är det klippt!". Givetvis sa jag det med en glimt i ögat men Klotter hade bestämt sej för att bevisa för mej att han faktiskt kunde och över 70 for han i första. Vill Klotter finns det inte någonting som kan stoppa honom.
 
 
 
 

Kaninpresentation #5| Arrows Ch Graffiti With Stencil "Stella"

Publicerad 2012-09-20 09:42:05 i Kaninpresentationer,

Nu kommer jag till en kanin som jag säkert kan skriva en hel roman om, men det kanske inte är helt opassande?.
 
Arrows Ch Graffiti With Stencil "Stella"
Stella är född den 18 maj 2009. Hon är en madagaskarfärgad vädurskorsning efter Solhems Gd Ch Shadow of Cheops och Queen Divatrix.
 
Efter Fairytalekullen började jag och Karin prata med varandra, hon var nyfiken på Saga och hennes släkt och när Micro och Mayden började tävla och visa precis hur duktiga de var så kom jag fram till att jag ville ta en sista kull på saga, och jag ville låna Karins underbar Chips till Saga. Karin höll med om att kullen skulle bli otrolig om den blev hälften så bra som Fairytalekullen och Chips och Saga träffades på klubbens släp, Saga agerade svårflörtad till en början och tog sej en tugga av Karin.
 
Sagas sista kull innehöll 8 små som alla klarade sej, Alla dessa 8 ungar var stora och tuffa så jag blev lite smått fundersam på hur länge jag skulle våga ha kvar henne hos ungarna, för de var buffliga och påstridiga och drev henne nog halvt till vansinne, så vid 7 veckors ålder blev jag tvungen att sära på bebisar och mamma.
 
Det tog lång tid innan jag verkligen bestämde mej för Stella, en hona skulle jag ha och hanarna såldes snabbt, kvar var tre honor. Skulle jag ha lilla Bella som påminnde mycket om Mayden och verkade leva på lycka? eller skulle jag ha stora, självsäkra Ella som hade alla fyra tassar på jorden? Eller skulle jag ta Stella som var den bestämda kaninen med en beslutsam blick och som med största sannolikhet skulle ta sej an världen om hon fick chansen?.
 
Ella flyttade så småningom till Stockholm, efter två år tog hon SMguld i längd. Bella flyttade till barnfamilj för att senare omplaceras i ett hopphem i sörmland där hon innehar Sörmlands längdrekord på 220cm.
 
Stella är en totalt orädd kanin, hon är stor och lång i kroppen och kliver utan större problem över vilket hinder som helst, det enda problemet hon har är faktiskt hennes stora ego, vill hon så nollar hon vilken elitbana som helst, vill hon inte alls plockar hon på sej några fel.
Något som jag märkt att både hon och hennes bror Klotter som jag också äger är att båda är typiska "kan själv" kaniner, de vill inte ha hjälp och hoppar som bäst när de får sköta sej själva.
 
När Stella var ung var det en hel vetenskap att ens korra henne, jag fick alltid sätta mej på huk och peta henne i baken så hon flög runt efter min hand en gång varje gång jag korrade, fick hon studsa efter min hand en gång så fick jag lyfta upp henne sen, detta försvann sedan efter något år även om det händer då och då att vi går igenom samma procedur än idag.
 
Stella vilade sej praktiskt taget genom 2011, efter att ha kommit 4 i SM Längd samt krokig bana så satte jag igång och försökte para henne med Flamecos Jaspis, vilket inte gick så bra.
Stella la upp sej efter lite flörtande men Pip orkade inte genomföra en ordentlig parning, så det var bara att åka hem och sedan försöka igen efter någon månad.
 
Först på tredje försöket gav det resultat och Stella tryckte ur sej 7 små liv.
Jag hade just tagit ut henne och känt lite på magen och sedan satt in henne igen när hon började ploppa ur sej bebisar. Blicken hon gav mej när första ungen föddes mitt på burgolvet kan nog beskrivas som totalt clueless.
 
Stella fattade noll, vad sjutton var det här?. Jag fick hjälpa henne styra upp situationen men tyvärr hade naturen sin gång med tre stycken ungar som inte överlevde. Så var Edguykullen född och Stella hade blivit mamma för första gången.
 
 
 
Så värdelös på mammarollen kan hon i slutändan inte varit med tanke på att den ungen jag behöll hade växt om Stella storlek när den var 7 månader gammal, och Stella är inte liten själv, de övriga ungarna inte små de heller så är det något jag vet är det att Stella lämnar ungar med storlek.
Stella kommer nog alltid vara kaninen med stort K för mej, inte bara för att hon är en otrolig tävlingskompis utan även för att hon är mitt sista Sagabarn. Saga var speciell, det gjorde riktigt ont när hon försvann och Stella fick väldigt mycket av hennes psyke och just därför har Stella en alldeles speciell plats reserverad i hjärtat.
 
Nåja jag ska försöka avrunda detta nu, för nu börjar det bli cheesy.

För er som är intresserade kan jag berätta att Stella har en kull planerad som lär komma i december.

Kaninpresentation #4| Everlasting Love "Petrus"

Publicerad 2012-08-03 23:18:46 i Kaninpresentationer,

Everlasting Love "Petrus"
Petrus är född den 1 dec 2008. Han är en G/S japantecknad dvärgvädur med okänd stam.
Petrus fick jag nys om på kif, han och hans bror skulle avlivas om jag inte tog dom, så på LU den 19 mars, på min födelsedag fick jag två skruttiga pojkar levererade till mej hela vägen från skåne, helt osedda. Därav mitt smeknamn på honom; Postorderkaninen från skåneland.
 
Magra, rent livrädda för människor och värdelös pälskvalitée kan väl beskriva dem rätt bra. Petrus var så rädd att han inte vågade röra sej när jag tog ut honom i sele för att få honom att röra lite på sej, Hans bror var lite snabbare på att knalla runt men Petrus var skräckslagen.
 
Hans bror Isak lärde sej fort att människor innebar mat och kel och han blev snabbt en typiskt "dumsnäll" dvärgvädur. Petrus fortsatte vara rädd och tillbakadragen, han hade lugnat ner sej och var inte skräckslagen längre, men han var fortfarande rädd och alltid "på språng" i huvudet.
Han hoppade dock helt OK, han tog pinne på första starten och kämpade sej vidare i lätt.
Jag fäste mej vid honom ganska snabbt, men inte skulle jag ha en skranglig dvärgvädur som var rädd för allt och alla.
 
Isak flyttade snart vidare till en vän, men Petrus blev sittandes.
 
Sakta men säkert kom han över rädslan för hindren, de skulle inte äta upp honom om han kom lite fel på dem, han började uppskatta att få komma ut och tävla och släppte på sin rädsla. Snart kom jag även underfun med att den här kaninen kan jag inte släppa, han blev kvar.
 
Sedan dess har vi bara arbetat vidare, han är i stort sett en genomsnäll nallebjörn med mycket räser.
Han är ettrig, pigg och studsig, vilket han behöver vara då vi faktiskt kämpar på i eliten med bra resultat.
Rivstarter är han expert på, oavsett om det handlar om en rivstart på marken eller i famnen på mej (tro mej, det gör ONT).
 
Något han också är expert på är att agera kramdjur
I soffan, tittar på Avatar med mej :-)
 
Skakar ut de sista chipsen ur påsen!
 
Agera framför kameran är han också bra på!
 
I vinter ska han få sin första kull med min Stella, jag måste ha mitt Petrusbarn helt enkelt.

Kaninpresentation #3| Grenens Fairytale of Dreams "Sam"

Publicerad 2012-08-01 02:28:34 i Kaninpresentationer,

Grenens Fairytale of Dreams "Sam"
Sam är född den 10 juni 2008. Han är en svart vädurskorsning efter Flamencos Gt Ch Ametist och Queen Divatrix.
Sam är kullbror till min Mayden, dock flyttade han inte till mej från början utan jag fick köpa honom senare.
 
Jag såg honom första gången på banan i februari 09, jag sa väl varken bu eller bä för han var inte särskillt iögonfallande.
Han startade lätt och klättrade sej igenom hindren i princip.
 
Kort därefter lades han ut på annons, inte säljes utan på foder. Och då jag kände mej lite ansvarig eftersom han är efter min hona så fick han flytta hem till mej ett tag.
 
 
Jag fick hem en kanin som inte bara var en oslipad diamant, utan även en sjukt bestämd herre.
Han hoppade som en idiot, men han högg också efter mej och försökte bokstavligt talat slakta mej.
 
Trots detta plockade vi pinnar på löpande band och hade jätteroligt.
Så när hans ägare hörde av sej och villa ha tillbaka honom blev jag ju inte så glad, men det var bara att lämna tillbaka honom.
 
De plockade några pinnar och sedan försvann han ur resultatlistorna, han anmäldes inte till tävlingar heller och jag undrade väl lite vart han tagit vägen.
 
 
men våren 10 kom han återigen ut på annons, denna gång på foder för framtida köp.
Jag tvekade inte en sekund och numera är han min på riktigt!.
 
Han är en sjukt duktig kanin som har kapaciteten att hoppa det mesta som kommer i hans väg.
Tyvärr är han ingen kanin som uppskattar tävlingslivet riktigt som mina andra kaniner, han nöjer sej med att följa med då och då, han vilar sej gärna i form och när han kommer tillbaka till banan efter en ordentlig vila brukar han kunna gå otroligt bra.
 
 

Kaninpresentation #2| Grenens Made Up Fairytale "Mayden"

Publicerad 2012-07-20 04:37:44 i Kaninpresentationer,

Grenens Made Up Fairytale "Mayden"
Mayden är född den 10 juni 2008. Hon är en svartbrokad vädurskorsning efter Flamencos Gt Ch Ametist och Queen Divatrix.
 
 
Allt började med att jag och mitt yrväder Saga tog oss ut på banorna och försökte visa vad vi gick för, Tydligen inte helt osedda, för när Tina annonserade efter en hona till sin tistel och jag svarade på den annonsen visade det sej att hon haft ögonen på min Saga tidigare och faktiskt tänkt fråga mej om henne.
Det var ärligt talat rätt häftigt att en lite större uppfödare intresserade sej för min galna japantecknade tant.
 
Saga åkte till Borlänge och efter tre långa månader fick jag tillbaka, inte bara min galna tant Saga utan världens minsta Mayden också.
 
 
Mayden har alltid älskat att hoppa, hon satt fast i rak lätt ganska länge eftersom hon bokstavligt talat glädjeskuttade in i hindren så bommarna flög åt alla håll, men i krok gick det bättre där hon tvingades tänka inan hon kastade sej.
 
Mayden har alltid varit en väldigt försiktig hoppare med en jäkla massa fart, hon river aldrig i onödan och hon är fruktansvärt hindersökande.
Tyvärr är hon dock ganska liten, vilket gör att hon blir lite beroende av all hennes fart.
 
 
Hon var riktigt duktig i yngre dar, men numera är det mer allt eller inget.
Antingen kutar hon som en vettvilling genom banan eller så ligger hon och rullar sej med svansen i vädret.
 
Men när Mayden är på humör, då är det bara att hålla i hatten och kuta, för då sköter hon allt själv!
 
 
år 2010 var hon den enda av mina kaniner som skadade sej i rosvalla raset.
Hon slog ut alla framtänder i överkäken. Som tur är repade hon sej fort och det blev inte alldeles för saftigt hos vetten ( ;) ).
 

Kaninpresentation #1| Eneboängens Ch Queen of Egypt Sun "Isa"

Publicerad 2012-07-17 02:52:05 i Kaninpresentationer,

Ja tanken är ju att köra en lite grundligare presentation av alla mina kaniner, berätta lite om dom och inte bara  säga vad dom heter. Jag kommer ta dom i ålder som jag alltid gör, det är lättast så. Äldst till Yngst. Detta kommer jag göra när jag inte har något annat att skriva om, jag försöker ju skriva ett inlägg om dagen.
 
Först ut är Eneboängens Ch Queen of egypt Sun "Isa".
Isa är född den 21 aug 2007, hon är en viltisabellamantlad dvärgvädur efter Eneboängens Don't Touch Me och Andromedas My Own Mystery.
 
 
Jag köpte henne på husdjursmässan i örebro 2007, hon är uppfödd av Linnea Porsemo.
Jag hade tingat en Vilgulmantlad hona och hon var ruskigt söt.
 
Hon blev min första framavlade hoppkanin och jag ville ju såklart ut på banorna på en gång. Dock var det mer gas än broms i den här kaninen, hon for gärna åt alla håll och var otroligt duktig på att korra ut.
 
Jag var inte så van heller så jag gjorde väl inte saken bättre heller. Hoppa var hon inte så duktig på, visst hon slängde sej över allt i hennes väg men bommarna flög all världens väg.
 
Men vi klassade upp oss och när jag började bli mer säker på att föra kaniner på banan så fick jag en rätt bra kontroll över min viltgulmantlade dvärgvädur. Fast någonstans på vägen hade något gått snett, hon var inte längre en viltgulmantlad dvärgvädur, utan en viltisabellamantlad sak som såg lite ut som en frasse.
 
Visst korrade hon fortfarande ut och har plattan i mattan, det gör hon än idag ibland. Men idag är det på ett kontrollerat sätt. Hon slänger sej inte åt sidan i full fart som hon kunde göra förr, utan idag är det mera ett "jag tänker minsann gå åt det här hållet istället!", för envis är hon. 
 
 
Isa är en berest kanin och hon är otroligt härdad, jag tror man blir det om man tävlat så mycket som hon och dessutom varit med i rosvallaraset och sedan även åkt flygplan till england.
 
Isa har tre syskon som tidigare tävlat, men ingen av dem tävlar alls längre, Isa är numera ensam i syskonskaran på banorna.
 
Isa har som sagt hunnit med en del, hon har många meriter även om hon inte är någon speciellt känd kanin, vinnarskalle är något hon saknar helt och det går inte att peppa henne alls. Vill hon så kan hon med lätthet nolla en elit, men det är sällan hon bryr sej tillräckligt mycket för att gå riktigt bra.
 
 
Isa är rätt stabil på småhinder och även om hon innesitter all kapacitet för att hoppa maxade elitlådor så är det som sagt sällan hon bryr sej tillräckligt.
 
Vid det här laget har hon gjort så mycket för mej och jag tror inte hon kommer ta mer "stora" meriter än dom hon redan har och därför är det svårt för henne att göra mej besviken now'a days.
 
Det enda jag någonsin ångrat med köpet av Isa är att jag inte kollade upp hennes släktingar tillräckligt noga, hon har nämligen bettfel i släkten och därför vägrar jag avla på henne. Det är jättesynd då jag tror hon kunnat gett riktigt fina ungar med rätt hane. Men å andra sidan, hade jag vetat det från början hade jag nog inte köpt henne så det var nog tur det!

Om

Min profilbild

Jansson

Kaninhopparnörd på riktigt blir man först när man kan stå rakryggad och säga det högt.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela