Arrowshk

Ja nu är jag tillbaka!.

 

Jag hade lite för mycket att fixa med de här senaste dagarna, plus tävling lör-sön, så jag beslutade mej för att ta några dagars paus från bloggandet istället för att försöka skriva ihop halvkassa inlägg om ingenting.

 

Nåja, här kommer resultaten från i helgen.

 

I lördags!

 

Stella var inte på hugget, hon ville mest korra samtidigt som hon hotade att lägga sej, så 5 fel i kroken och ingen final. I raken gick hon betydligt bättre, rev bara sista hindret som hon fick hoppa från stillastående då hon ville korra ut och jag inte hade någon korr kvar. I finalen sprang hon på 3 fel. Banan var ganska lätt så det räckte precis till en utanförplacering.

 

 

Ayla var ungefär lika pepp som Stella. i kroken växlade hon mellan att lägga sej och att få superspurt några hinder. Tyvärr hann vi bara till näst sista hindret. I raken var det lite roligare men fortfarande inte roligt, tror hon fick 3 fel och ingen final.

 

Demo var inte heller på något särskillt bra humör, han var seg och ouppmärksam, 3 fel och ingen final i kroken. I raken fick vi nog 2 fel och ingen final.

 

Morris och jag bråkade oss igenom kroken, 3 fel. I raken kom han underfun med att det var tio ggr lättare att springa rakt på hindren istället för att kasta sej åt alla andra håll, tyvärr tappade han lite i koncentration där så 3 fel igen.

 

Gabriellas bebis ur den kullen gick jättefint på 0+1 i raken och tog sin andra pinne, 4 mån och en vecka gammal liksom :P

 

Sen har Vi Idas vesslan, som gick på 1+1 i sörmland och också tog pinne! vilken sjukt rolig kull detta är :D

 

Söndag

 

Idag styrde vi Klemens till Rudskoga. Ayla var på ett knepigt humör, springa, slänga sej, låtsas bli rädd, springa lite till, slänga sej... ja, mao inte direkt förväntade jag mej att det skulle gå särskillt bra.

Jag hoppade fram henne på två av de tre hindren på framhoppningen och hoppades väl mest att hon skulle ta sej i mål. Men jodå det gjorde hon, hon rev den första bommen på gamla raken som stod som första hinder och sedan lilla exet+tvåan kombinationen som jag styrde lite illa på, men två fel var inte fy skam.

I finalen kutade hon på minst lika bra på 2 fel igen och vann!.

 

Stella var också på ett lite småknepigt humör, hon var isk och arg och högg efter mej när jag skulle lyfta henne på samma sätt som hon gjorde när hon var yngre, hon sprang och hoppade jättefint men fick med sej lite fler bommar än nödvändigt, 5 fel.

 

Demo var seg och gick på 1+2, för mycket för pinne tyvärr.

 

Morris och jag börjar komma överrens mer och mer, 3 fel och ingen final dock.

 

Sen började vi om med klasserna igen!

Ayla var på bra humör i andra eliten och rev endast arvika som stod som andra hinder i grunden. I finalen rev hon arvika IGEN  samt Vet. 

 

Stella fick för sej att hon skulle gå bra, hon rev arvika i grunden (jag ska elda upp arvika en dag...) ochi finalen rev hon Vet. 1+1 och en bra tid räckte till vinst och hon heter numera Arrows Champion Graffiti With Stencil!

 

Demo var inte piggare i andra svåren, 1 fel i grunden och i finalen fick vi 6... jag gav upp efter tredje felet och lät honom hoppa allt själv. Varav han rev lite mer.

 

Morris och jag tog oss igenom banan som ett team denna gång och 1+1 räckte till första pinnen!

 

Sen fick Demo hoppa lite höjd, 80cm tog en jättetrött Demo sej över.

 

Och Gabriellas Pip tog sej sin tredje pinne i andra kroken på 1+1, herregud säger jag bara :P

 

Sen såklart, fick världens sötaste Microbebis följa med mej hem, detta är lilla Vimla!

Tyvärr har jag blivit tvungen att ta lite paus från bloggen några dagar, jag återkommer på måndag!

 

 

som sagt, kaninhuset börjar bli färdigt utvändigt!

 

stökigt runtom, javisst. Men som ni ser, det går framåt sakta men säkert!.

 

Yes, brorsan och farsan jobbar!

 

Ja jag insåg att jag glömde posta något igår *angst angst angst*.

nåja, here we go!.

 

Kan ju börja med att säga att jag är en jäkla klantskalle, och jag menar det!. Gissa vem som just fått en snäll vrist igen? gissa vem som trampar snett, trillar ihop och vrickar sin vrist IGEN?. Why me? what have i done to deserve this?.

 

På kaninfronten rullar det sakta på, Kaninhuset börjar bli färdigt utvändigt. Jag målade de sista detaljerna på sista kaninfacket idag när alla kaniner var ute ur kaninhuset, buren måste ju göras färdig tills på söndag så det var på tiden.

 

Sedan har jag dessutom börjat måla om min fyrfackare som jag håller på och renoverar, finns inte så mycket jag kan göra än på den då jag behöver få hem grejer till den, men måla invändigt kan jag göra i alla fall. Tyvärr stoppade min nyvrickade vrist mej från att måla de nedre facken, hade ingen lust att sätta mej på huk och dö av smärta. Det får vänta helt enkelt.

 

Lagom när jag höll på och städa ut några burar förut ringde Lina och undrade om jag kunde ställa upp och ha uppvisningshoppning på sannabadet i fjugesta imorgon(idag). Sure thing sa jag, så få vi se vilka jag släpar med mej, blir nog några stycken som inte kommer få tävla överdrivet mycket de närmaste veckorna, typ Mick, Isa, Petrus, Sam.. Ja.

 

Nåja, nu ska jag surfa vidare lite på internet och sedan ska jag gå och lägga mej :-)

vad gör man dagen efter en tävling?, man sover ut!

 

vaknade vid 13 och låg sedan och slappade i sängen till klockan 17-18 någonting då Karin ringde och ville komma och talla halm "sure thing bara du klämmer på Sickan samtidigt" sa jag och klättrade ur sängen.

 

Karin kunde inte känna någonting i sickans mage men höll med om att den blivit betydligt mycket större och det är väldigt skumt om hon inte är dräktig. Vi vet ju dessutom inte vilken dag hon är på, hon kan vara på dag 14 och hon kan vara på dag 19, det är bara att vänta och se helt enkelt.

 

Sedan stötte vi på problem, eller snarare ett problem jag vetat om men inte orkat ta tag i.

När vi hämtade hö sist så blev det så fullt att jag blev tvungen att packa höbalar framför halmen.

 

Fanns inget att göra annat än att riva ner några balar och sedan sätta sej tillrätta på några balar och packa halm.

mycket skratt och skitsnack senare packade vi Klemes full med halmsäckar och hon åkte hem för att städa sina burar.

 

Nu har jag just anmält mej till VKHs tävling på söndag och sedan ska jag anmäla mej till MKHs tävling på lördag.

 

jeez vad jag börjar bli fattig, ska ha råd att åka på semester också mitt i allt detta.

Nåja jag ska försöka sälja lite burar och håva in lite pengar.

ja när dagen börjar med att man dör på domarbordet och börjar snacka engelska med sin tidtagare, då är nåt galet.

 

Nåja jag kom hem två pinnar rikare i alla fall.

Nu har jag tallat bilder från Gabriella Ledin som som vanligt fotat på tävlingen, TACK :D

 

Demo gick på 1+2 och vann svåren

 

 

Petrus gick på 0+5 och kom tvåa

 

Sumo gick på 5+0 och kom trea.

 

Mårris debuterade och hoppade fint på framhoppningen, tyvärr så bestämde han sej halvvägs genom banan att han absolut inte ville hoppa åt det hållet något mer och tiden gick ut. Trist när man ser kapaciteten men jaja.

 

Mick knallade på på 0+2? Ingen större koll på benen

 

sedan byggde vi om till krok, jag fick tyvärr stå över och döma så karin hoppade mina små.

 

Lea sprang på 1+1 efter lite övertalning och tog pinne

 

Mick gick på 1+2 kanske?

 

Mårris gick faktiskt riktigt bra, banan var stor och han fick 1 fel i grunden, han stoppade ner en klo i vattengraven precis när han hoppade över den (precis så att det blev ringar på vattnet liksom). i finalen blev det 3 fel men gud vad potencial den kaninen har! han är så cool! (ja jag är medveten om att jag skryter!).

 

Men det var inte bara Morris som debuterade, utan hans snäppet mer långbente bror debuterade också.

Ja kaninen går på 0+1 i rak lätt och kommer tvåa på sin debut (behöver jag säga att jag älskar den här kullen?).

Jag dog lite, jag kanske kan klämma in en kull till nästa år och ta om den här kullen *vill vill vill vill vill*

Ja jag och min halvt defekta fot lever faktiskt ännu!

Haha jag kan tom gå i trappor!. Fotknölen är fortfarande rätt svullen men jag slapp åka in.

 

Ja! imorgon är det tävling, och därför är jag ruskigt nöjd över att jag inte haltar omkring på ett ben längre. Det spelar visserligen ingen roll, jag hade åkt in om jag så hade haft jätteont.

 

Jag har strukit mej från EN tävling på sex år pga sjukdom, då låg jag i soffan och hostade blod.

Jag har däremot strukit mej två gånger pga akut skada på kanin, båda de gångerna skickade jag mina kaniner med Karin istället, så de fick tävla ändå. Förstår inte varför mina kaniner har en tendens att göra sej illa på lördagmornar.

 

Nåja.

 

Sickan har blivit ENORM... jag börjar bli orolig att hon inte bara är dräktig utan även har en hel armé i magen, för det vill jag verkligen INTE!. Tre stycken skulle vara alldeles lagom, 10 vill jag inte ha,

 

Nåja, nu är det läggdags!

 

 

Grenens Made Up Fairytale "Mayden"

Mayden är född den 10 juni 2008. Hon är en svartbrokad vädurskorsning efter Flamencos Gt Ch Ametist och Queen Divatrix.

 

 

Allt började med att jag och mitt yrväder Saga tog oss ut på banorna och försökte visa vad vi gick för, Tydligen inte helt osedda, för när Tina annonserade efter en hona till sin tistel och jag svarade på den annonsen visade det sej att hon haft ögonen på min Saga tidigare och faktiskt tänkt fråga mej om henne.

Det var ärligt talat rätt häftigt att en lite större uppfödare intresserade sej för min galna japantecknade tant.

 

Saga åkte till Borlänge och efter tre långa månader fick jag tillbaka, inte bara min galna tant Saga utan världens minsta Mayden också.

 

 

Mayden har alltid älskat att hoppa, hon satt fast i rak lätt ganska länge eftersom hon bokstavligt talat glädjeskuttade in i hindren så bommarna flög åt alla håll, men i krok gick det bättre där hon tvingades tänka inan hon kastade sej.

 

Mayden har alltid varit en väldigt försiktig hoppare med en jäkla massa fart, hon river aldrig i onödan och hon är fruktansvärt hindersökande.

Tyvärr är hon dock ganska liten, vilket gör att hon blir lite beroende av all hennes fart.

 

 

Hon var riktigt duktig i yngre dar, men numera är det mer allt eller inget.

Antingen kutar hon som en vettvilling genom banan eller så ligger hon och rullar sej med svansen i vädret.

 

Men när Mayden är på humör, då är det bara att hålla i hatten och kuta, för då sköter hon allt själv!

 

 

år 2010 var hon den enda av mina kaniner som skadade sej i rosvalla raset.

Hon slog ut alla framtänder i överkäken. Som tur är repade hon sej fort och det blev inte alldeles för saftigt hos vetten ( ;) ).

 

Ja jag postade aldrig ett inlägg igår.

Jag skriver alltid mina inlägg sent på kvällen/mitt i natten och igår gick jag och la mej tidigt av olika anledningar.

Jag var inte i bästa psykiska skicket och kände att bloggen får vänta.

 

Idag mår jag betydligt bättre, psykiskt i alla fall, fysiskt är det väl lite sämre tyvärr, jag hoppar fram på ett ben just nu. Hämtade hem 60 balar hö idag och när jag hoppade ner från balarna trampade jag snett och ramlade i princip ihop över foten med all min tyngd.

 

Först kändes det OK, typ det gör ont nu men det går över snart.

Problemet bara är att efter att ha jobbat (det gick långsamt..) nu på kvällen så känns det inte längre så jättebra.

Är det inte bra imorgon får jag åka in helt enkelt, även om jag tror att det inte är allvarligt, SÅ ont gör det inte.

 

Nåja, nog om det.

 

Sickan som jag parade mellan 3-8/7 har växt i storlek. Jag är chockad, nog vet jag att till synes värdelösa parningar kan ta sej, jag har själv varit med om det (dock aldrig så här värdelösa), men när honan aldrig ens lyfter svansen blir jag fundersam... Spermier kan inte klättra...

 

Jag reagerade för ett tag sedan på formen och storleken på hennes mage, det kändes som en liten dräktig mage.

Jaja tänkte jag och slängde ut henne i hagen.

Nu för någon dag sedan har den växt mer, och jag undrar om hon faktiskt behagade att bli dräktig.

 

Jag vågar inte hoppas för så dåliga parningar har jag aldrig sett, men som sagt detta är snurrigt.

 

Sickan satt i alla fall fint när jag tog kort :).

 

Sen när jag skulle bjuda på lite maskrosor så såg jag att en bytta möglat *bugger*....

såhär kan det se ut

Ganska stor skillnad eyh?.

Inte bjuda på mögliga maskrosblommor, ut med skiten!

 

Ja det var dagens inlägg, jag ska försöka förflytta mej från datastolen och upp till mitt rum på övervåningen, wish me luck ;)

Ja tanken är ju att köra en lite grundligare presentation av alla mina kaniner, berätta lite om dom och inte bara  säga vad dom heter. Jag kommer ta dom i ålder som jag alltid gör, det är lättast så. Äldst till Yngst. Detta kommer jag göra när jag inte har något annat att skriva om, jag försöker ju skriva ett inlägg om dagen.

 

Först ut är Eneboängens Ch Queen of egypt Sun "Isa".

Isa är född den 21 aug 2007, hon är en viltisabellamantlad dvärgvädur efter Eneboängens Don't Touch Me och Andromedas My Own Mystery.

 

 

Jag köpte henne på husdjursmässan i örebro 2007, hon är uppfödd av Linnea Porsemo.

Jag hade tingat en Vilgulmantlad hona och hon var ruskigt söt.

 

Hon blev min första framavlade hoppkanin och jag ville ju såklart ut på banorna på en gång. Dock var det mer gas än broms i den här kaninen, hon for gärna åt alla håll och var otroligt duktig på att korra ut.

 

Jag var inte så van heller så jag gjorde väl inte saken bättre heller. Hoppa var hon inte så duktig på, visst hon slängde sej över allt i hennes väg men bommarna flög all världens väg.

 

Men vi klassade upp oss och när jag började bli mer säker på att föra kaniner på banan så fick jag en rätt bra kontroll över min viltgulmantlade dvärgvädur. Fast någonstans på vägen hade något gått snett, hon var inte längre en viltgulmantlad dvärgvädur, utan en viltisabellamantlad sak som såg lite ut som en frasse.

 

Visst korrade hon fortfarande ut och har plattan i mattan, det gör hon än idag ibland. Men idag är det på ett kontrollerat sätt. Hon slänger sej inte åt sidan i full fart som hon kunde göra förr, utan idag är det mera ett "jag tänker minsann gå åt det här hållet istället!", för envis är hon. 

 

 

Isa är en berest kanin och hon är otroligt härdad, jag tror man blir det om man tävlat så mycket som hon och dessutom varit med i rosvallaraset och sedan även åkt flygplan till england.

 

Isa har tre syskon som tidigare tävlat, men ingen av dem tävlar alls längre, Isa är numera ensam i syskonskaran på banorna.

 

Isa har som sagt hunnit med en del, hon har många meriter även om hon inte är någon speciellt känd kanin, vinnarskalle är något hon saknar helt och det går inte att peppa henne alls. Vill hon så kan hon med lätthet nolla en elit, men det är sällan hon bryr sej tillräckligt mycket för att gå riktigt bra.

 

 

Isa är rätt stabil på småhinder och även om hon innesitter all kapacitet för att hoppa maxade elitlådor så är det som sagt sällan hon bryr sej tillräckligt.

 

Vid det här laget har hon gjort så mycket för mej och jag tror inte hon kommer ta mer "stora" meriter än dom hon redan har och därför är det svårt för henne att göra mej besviken now'a days.

 

Det enda jag någonsin ångrat med köpet av Isa är att jag inte kollade upp hennes släktingar tillräckligt noga, hon har nämligen bettfel i släkten och därför vägrar jag avla på henne. Det är jättesynd då jag tror hon kunnat gett riktigt fina ungar med rätt hane. Men å andra sidan, hade jag vetat det från början hade jag nog inte köpt henne så det var nog tur det!

Ja idag har jag varit fullt upptagen med att lata mej på förmiddagen och städa burar och tränat några kaniner på kvällen, så idag blir det inte så mycket av videoblogg annat än två videos.

 

Jag filmade en lite lätt stressad video igår när jag packade kaniner för tävling i ett stökigt kaninstall som inte sett en mockspade eller sopkvast på bra länge (don't judge me, i'm lazy ;). Idag tränade jag lite då jag insåg att Morris MÅSTE få se en hel bana innan debuten på lördag, så det blev två helt olika videos i min videoblogg men kanske lagom att titta på såhär på kvällen.

 

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med Morris, han är inte otroligt liten trots att Mayden lämnar rätt små ungar, sedan är han försiktig och vill inte riva, vilket är en egenskap som kommer från Mayden, Mayden har en förmåga att vrida halva kroppen ur led bara för att inte riva, Mesmerizedkullen blev likadana och det verkar som att dessa ungar också fått det. Sedan är han väldigt stabil stillastående även om han har en förmåga att gärna hoppa av ett halvt skutt tidigt men ändå hoppa stort över utan problem, vilket är skönt då jag har för många kaniner redan nu som inte kan hoppa stillstående. Det är något som både Mayden och Ascot är duktiga på, alltså att ta hinder stillastående.

 

Tidigare har han varit väldigt fundersam på detta med hoppning, och har jag puttat på honom har han lagt sej ner och tjurat istället, nu verkar han dock fatta grejen med puttar och det är ju skönt.

 

Nåja, här är vloggen.

 

 

Då har man just kommit hem efter en tävlingsdag, jag är trött och sleten men det beror mer på brist på sömn än slitig tävlingsdag.

 

Nåja, nu till resultaten.

 

Stella sprang på 2+2 i eliten och vann

 

Demo hade noll koll idag och gick nog på typ 4+3?

 

Såhär mycket hoppade Ayla i finalen, 2+ut mao, kul att hon ledde efter grunden då också :P inget att göra, bara att hiva upp kaninen från marken, skratta och ta ut nästa kanin :P

 

Isa fick jag övertala, men hon hoppade båda omgångar med fart och vilja, men kanske 4+4?

 

i svåren gick det ungefär lika bra

 

Petrus hoppade på 3+2+3 och kom fyra

 

Klottrus sa SWOSH och hoppade på 3+2+3 och kom tvåa

 

sedan medel

 

Lea inledde med att göra ett känguruhopp rakt upp i luften efter mina händer, hon högg aldrig men markerade vem hon tyckte bestämde, efter det bestämde hon sej för att hon ska minsann inte hoppa några jäkla hinder och protestbrunstade. Som tur är har jag mer erfarenhet av brunstande kaninhonor än vad hon faktiskt har av brunstande, så det gick att lura igång henne i både grund och final. Hon kom tvåa men fick inte pinne

 

Mick sprang på typ 5+3? idag var det lite läskigt

 

Sumo kutade på typ 2+1?

 

ja det var det, nu ska jag natta mina kaniner och sedan natta mej själv

första steget mot min nya kaningård

 

 

Ja vid det här laget går det väl inte att förneka det längre, jag är en sentimental människa. Jag bryter ihop ganska lätt när jag lyssnar på samma sorts musik som jag brukade lyssna på tidigare. jag tänker tillbaka helt enkelt, och även om jag förträngt mycket av de åren finns det fortfarande smärtsamma minnen kvar.

 

Man ska inte favoritisera, men jag känner det omöjligt att inte göra det när man äger en kanin just som min Saga.

 

Tänk er en egenuppfödd kanin, ni debuterar för första gången och tar pinne,

Tänk pinne på första starten för både kanin och förare, jag menar hur ofta händer det egentligen?.

Mitt galna yrväder på två år som for som en storm genom banan och visade att hon kan minsann även med en liten snorunge i kopplet som inte alls vet hur man gör.

Jag tog en glaskub med en svan inuti, jag har fortfarande kvar den och mitt i samlingen av pokaler, rosetter och plakat är det en av min käraste ägodel, den är inte särskillt speciell i utseendet och verkligen inget jag själv skulle fastna för och köpa i ett varuhus, men med minnen kommer kärleken till ett föremål.

 

Saga hann med mycket i sitt liv, hon blev inte bara mamma till en av sveriges bästa hoppkaniner och flera riktigt duktiga under sin livstid, utan hon sopade även banan lite själv.

Vi innehar faktiskt en tredjeplats i längdSM 2009.

 

Jag vet vad ni tänker, fan nu börjar hon pladdra om en kär gammal kanin

men hur gör man för att INTE börja pladdra om en kär gammal kanin?

 

Dock var Saga sliten, hon hann få många kullar och hon fick en slapp mage och en ofarlig utbuktelse i ögat, men i temperamentet var hon pigg och fräsh vilket lurade mej.

 

En dag var hon bara slut, en dag fick jag hastigt säga hejdå till min gamla vän, ringa det där samtalet och berätta för henne att jag älskar henne och att det kommer att bli bra till slut.

 

När jag sedan skrev en minnesruta åt henne på forumet skrev jag något i stil med att hennes smärta är nu borta, och min smärta kommer lägga sej med tiden, men jag är inte så säker på det längre, för här sitter jag, ett år senare. Det gör fortfarande lika jävla ont i bröstet när jag tänker på henne.

 

Jag ska vara ärlig, jag har inte varit rädd för döden tidigare, jag har accepterat det faktum att djur lever inte lika länge som människor. Kaniner har gått bort, jag har brutit ihop, gråtit och isolerat mej. Men jag har alltid kommit tillbaka, byggt upp mej själv bit för bit igen och gått vidare. Den här gången tar det dock en jävla tid.

Ett år senare kan jag fortfarande inte tänka på henne utan att minnas hennes plågade blick den sista dagen.

 

Jag vet att det är fler än jag själv som saknar min gamla tant. Så jag kan inte mer göra än att höja min hatt och tacka för 7, nästan 8 galna år med världens fräckaste surtant som minsann visste hur man skulle tas med människor.

Om lite drygt två månader är det ett år sedan hon flög iväg och jag kommer som vanligt tända ett ljus på hennes grav.

 

Queen Divatrix "Saga"

030104-170911

Jag har alltid varit försiktig med att skriva ut exakt vad jag känner, men ärligt talat så känner jag ibland att vad skönt det skulle vara om jag inte hade några djur, då kunde jag göra det och det och det istället.

Jag vet att jag är långtifrån ensam om att känna så ibland, jag tror faktiskt alla känner så ibland.

 

Jag har givetvis inte tröttnat på mina djur, jag har praktiskt taget levt för mina varje dag i över sex år nu.

Men ibland känner även jag att det vore skönt att vara djurlös någon gång då och då.

 

Dom tillfällen jag syftar på är när det spöregnar och man måste ute och mata, man ligger med fruktansvärt smärtande hals och måste ut och lasta 300kg hö, eller de gångerna man knappt kan gå för att knäna strejkar och man måste ut och städa skitiga burar.

 

Jag tror vi alla gladeligen skulle byta liv med en kontornisse i centrala stockholm just dessa tillfällen, djurlivet kan vara hårt, och just nu känner jag bara att jag skulle vilja lägga av med uppfödningen, det är inte kul längre när ens uppfödningar får flytta runt.

Jag kanske är en otacksam uppfödare, men när jag säljer kaninungar är jag noga med att berätta om dess föräldrar har temperament, jag är inte rätt för att avla på kaniner med attityd, just för att det är dessa kaniner jag gillar bäst.

Då blir jag grinig när köpare vill lämna tillbaka kaninen för att den visat sej ärvt temperament.

Är det inte sådant man tänker på INNAN man köper en kanin efter stammade hoppkaniner? för dagens hoppkaniner har ofta lite temperament och det ärvs ner till avkomman.

 

Jag har sålt kaniner till hem där de fått stanna, där de sluppit flytta runt och där har de visat sej hoppa riktigt bra, sedan har jag sett kaniner som praktiskt taget gett upp efter att ha flyttat från person till person, de äter och dricker, de lever men glädjen i ögonen är som bortblåst. Därför är jag så fruktansvärt rädd för att mina uppfödningar ska flytta runt för mycket, min största skräck är att en uppfödning ska bli just så här och jag kan inget göra.

 

Jag kanske är överbeskyddande, man kanske inte kan göra allt för sina uppfödningar när man inte kan behålla varenda unge?.

 

Jag sitter just nu i valet och kvalet om jag ska ta tillbaka en kanin som är inne på sitt andra hem.
Jag väger fördelar mot nackdelar, tar jag tillbaka kaninen får den flytta för fjärde gången när den flyttar hem till mej, för att sedan flytta en femte gång när och OM jag hittar ett nytt hem åt den.

Och hur ska jag garantera att där kommer den få stanna?

Det går inte.

 

Å andra sidan kan jag låta dens ägare hitta ett nytt hem åt den, men vart hamnar den då? i ett kelhem och jag har sett sista röken av den?

 

Jag är lockad att ta hem kaninen och bara låta den leva hos mej, slippa flytta mer, men å andra sidan är det inget jag själv är sugen på, jag vill helt enkelt och kallt inte ha kaninen, så enkelt är det.

Det är inget fel på kaninen, absolut inte. den är otroligt fin och hoppar bra men jag har min unge ur den kullen.

 

Jag känner mej bara så less just nu

nu har jag vloggat lite igen!

 

 

Många läser nog titeln och undrar vad sjutton jag snackar om, skulle inte detta vara en kaninblogg?, medans vissa fattar exakt vad jag snackar om, och det finns bara tre människor i hela världen som nog kan förstå exakt vad jag känner!.

.

Det är kul att titta på videorna som finns på YT och minnas tillbaka, tillbaka till dagen då jag flög för första gången, tillbaka till dagen då mängder av "tänk om" tankar tog form i mitt huvud när jag lämnade ifrån mej min bästa vän på flygplatsen, Tillbaka till london!.

. 

Jag ramlade över en film från london jag inte sett, och fick sådär ont i magen som man bara får när man saknar någonting fruktansvärt, men inte på det sorgliga sättet, utan på det lyckliga sättet!.

.

 

 

 

.

.

Ja jag längtar tillbaka nå fruktansvärt. Och nu förstår nog många varför den förvuxna färgskiftande dvärgväduren Isa betyder så mycket för mej.

Hon ställer upp i vått och torrt, oavsett vad jag har kokat ihop för något konstigt!

Om lite drygt en månad fyller hon fem, fem hisnande skräck och glädjefyllda år med Isa.

Den här kaninen har varit med om mycket mer än många andra kaniner varit, hon var med i rosvallaraset och hon är en av de få kaniner som flygit flygplan, och hon är en av totalt 7 svenska kaniner som visat upp svensk kaninhoppning i london!

.

Ja, det kanske blev lite mer hyllning av Isa än förklaring till precis vad jag saknade av england, men så får det vara, för hon förtjänar det!.

.

Jag har nog aldrig sagt det förut, men tack Porsemo, för min "viltgula" övervuxna Enebängare!

Ja nu har jag ÄNTLIGEN fått tummen ur kan jag ju säga.

 

Just den här vloggen tog mej fyra försök att spara, datorn behagade dö mitt i laddningen så jag fick göra om hela vloggen FYRA gånger, därför är den ganska dålig denna gång.

 

 

Vill bara be om ursäkt att jag inte bloggat på länge, och framförallt inte videobloggat, jag har fått lite väl mycket att göra på sistone och dessutom fått lite tråkiga nyheter, men jag ska försöka komma tillbaka så fort som möjligt, jag måste bara skingra tankarna lite först.

Ja som sagt! nu ska jag försöka skriva ner hur det har gått.

Jag har som vanligt inte alla resultat i huvudet, men tanken är att när resultaten kommer upp på hemsidan ska jag komplettera alla inlägg med dem.

.

Så, lördag morgon var det bara att släpa alla transporter från gamla kaninstallet till nya, fick nog gå tre vändor i alla fall.

.

Men iväg kom vi. Yr.no hade lovat spöregn hela dagen, vilket var otänkbart i järle, där är det alltid soligt och varmt. Vilket det var nu också!.

Nåja, vi hade alla klasser plus dubbla svår och elit.

.

Demo sprang på fint, 4+3.

.

Ayla var superglad och sprang som en skållad råtta, fötterna däremot släpade efter lite och hon fick 3+3. 

.

Stella sprang på riktigt bra efter vilan, hon har dock lagt på sej lite så det är förklarligt att hon inte orkade riktigt i värmen. men i mål på 3+1 kom hon och tog andraplatsen.

.

Isa brydde sej inte nämnvärt, det senaste intresset av att vrida fötter och ryggen halvt ur led för att inte riva var som bortblåst, men ärligt talat kunde jag inte bry mej mindre om det, hon är en fräsch snart 5åring som fortfarande hoppar elit utan några som helst problem. hon fick betydligt fler fel än mina andra 3+5.

.

Petrus då? han hoppade svår, och brydde sej inte alls!. först fick han hjälp, men när han inte tog till sej hjälpen lät jag honom gå själv... 8 fel senare :P

.

I medel körde vi bedömning E, och då fick vi alltså ha hela 6 fel för att kunna få pinne.

Lea är hyfsat stabil på 2 fel i medel och 2+2+3 vann vi klassen men hade ett fel för mycket för pinne, dammit!

.

Mick gick på 8 i grunden, inte förvånad direkt. Hispiga Mick på en publiktävling med skrikande och hoppande barn liksom :P. men i andra grunden gick hon bara på 3, och inte bara på tur heller utan hon hoppade fint. tyvärr gick inte 11-felarna (host..) till final, synd för mick för det hade nog varit jättenyttigt för henne att hoppa en gång till. Men jag lever på hoppet om denna kanin, för under allt hispiga är hon en trevlig kanin!.

.

Sumo gick nog på 1+1+1, helt OK.

.

Sedan dömde jag motion och lätt, jag har ju inga lättkaniner att starta tyvärr, men snart så får lilla Mårris debba och mitt lilla Microbarn kommer snart hem till mej också.

sedan körde vi igång elit nr 2.

Demo kutade på 2+3.

.

Ayla la återigen i en rejäl växel och var pepp redan från början, vad sägs om att ta en Stora Xet+trippelpallenkombination från stillastående tex.? heelt crazy! nackdelen med att hon springer så fort ibland är att bommar och plank trillar i farten 3+3.

.

Efter andraplatsen i första eliten gav vi oss faan på att den här eliten ska vi ta, vi är trötta på andraplatsen!, så vi satsade, och snabbast av trefelarna blev vi ett cert rikare!. Nu är jag nöjd!.

.

Isa gjorde samma sak i andra eliten, skutt skutt krasch skutt, slutade på 4 fel.

.

Sen var det bara lilla petrus kvar, och han gick på 5 fel.

.

Ja dagen i järle avslutades och vi packade ihop och åkte hem.

Jag blev tvungen att röja i kaninstallet för att få ordning på allting trots att jag höll på att somna på fläcken, men när jag väl kom i säng tog det inte lång tid innan jag somnade.

.

Söndag morgon vaknade jag klockan 4 av att jag låg och spände mej i ryggen, tvingade mej själv att slappna av och oj vad ont det gjorde, men jag lyckades somna om och vaknade 7.45. Bara att återigen packa kaninerna och åka mot dylta.

.

Det kändes som att det gick bättre den här dagen, men ändå så tog jag mindre placeringar.

Alla kaniner gick helt enkelt bättre på söndagen tror jag så även om mina gick bra blev det svårare att ta placering.

Demo visade vilken genomärlig kanin han är som hoppar även fast matte är på helt fel plats! detta hinder var platt i grunden och höjdes upp till finalen. Demo som på senaste tävlingarna börjat springa på helt otroligt bra nitade framför detta och man kunde riktigt se frågetecknet ta form ovanför öronen på honom!. Jag var ju inte beredd så jag hade kutat förbi honom, jag bad honom tyst att inte hoppa, man vet liksom aldrig med Demo.

men jo han hoppade, och fortsatte till nästa hinder haha! 2+2.

.

Om Ayla sprang som en skållad råtta i lördags så sprang hon som en skållad babian i söndags!. hon kutade rakt fram på 1 fel i grunden, tror inte hon korrade alls, i finalen kutade hon på 2 fel rakt fram genom hela banan, inte en enda korr. De två felen var småhinder, en komnbilut bla, hon hann liksom inte med sej själv.

Men på det kom hon i alla fall 2a i sommarcupen i elit!.

.

Stella var inte glad, hon stod emot och ville inte. Hon hopade dock hela banan på 3 fel. Hon var nog trött sedan i lördags.

.

Petrus sprang på, men brydde sej inte om hindren och fick 8 fel.

.

Lea gick fint på 2+1 och vann, hon vann dessutom sommarcupen i medelsvår!.

.

Mick chockade rejält, hon hoppade medelsvår pga av cupen och gick lungt och "säkert" på bara 3 fel. Tyvärr ett fel för mycket för final, hade varit nyttigt för henne att få prova igen.

.

Sumo gick på 1+1

.

Isa hoppade motion, och jag har tyvärr inga bilder från motionen så jag försökte leta fram en gammal lättbild... tyvärr har jag bara elitbilder på henne då det var så länge sedan hon gick upp till elit så då fick det bli en ovisad från uppvisningshoppningen i hidige. Nåja, Isa hoppade Motion då hon aldrig gillat rak på dylta, 1+0 och en tredjeplats.

.

Sedan försökte jag hoppa Mayden också i motion, vilket gick sådär, hon fick upp lite fart en gång men nitade sedan och käkade klöver. opl på henne igen :P. snart ger jag upp och låter henne tatta runt som en glad pensionär hemma!

.

.

Bilderna har Gabriella Ledin och Sofia Eriksson fotat!, TACK!

Ja det har varit lite dött på bloggen de sista dagarna, jag har inte orkat blogga helt enkelt. Nu har jag dock tävlat hela helgen så så snart jag kan hålla ögonen öppna lite mer än 5 min åt gången ska jag uppdatera!.

.

jag kan sammafatta lite med att Stella tog sitt första Cert igår, Mick tog busiga pikatchios(...) vandringspris och idag vann Lea Sommarcupen i medel.

.

Sedan har jag tyvärr lite dåliga nyheter.

För några dagar sedan rymde Rasmus och blev förmodligen tagen av något rovdjur (räv/grävling/hök)
.

Sov gott Rasmus

2008-2012