Arrowshk

Tiden går, långsamt och fort, men nog går den alltid.

 

Och oavsett hur mycket tiden går så går det aldrig att glömma.

 

Tiden läker alla sår

 

 

Rosvalla 20/2 - 2010

 

Tre av sex kaniner finns i livet idag.

 

Jag fick ut alla kaniner levande och känslan när jag fick ut min första kanin var obeskrivlig, det var första och enda gången jag gråtit glädjetårar.

 

Nu ska jag ut och krama mina små och berätta för dem hur glad jag är för en sådan sak att de lever och mår bra, det sägs för sällan. Man vet aldrig hur mycket man älskar något förrens det är borta.

 

Jag tänder ett ljus inatt, inte bara för alla kaniner som inte tog sig ur raset med livet i behåll utan även för mina tre som var med om händelsen men som nu somnat in.

 

 

finns det något mer avslappnande än burbygge?.

 

 

 

Har fått skäll igen, jag skriver för sällan...

 

Mitt lyse i kaninhuset har gett sig, och jag har varken orkat göra något åt det eller fixat så någon annan gör nåt, resultat: jag har fodrat i mörker i två dagar, intressant må jag säga!.

 

Sen kan jag glädja er med beskedet att mitt gårdsnamn blivit godkänt!, väntar bara på fakturan så ska jag betala in och få använda det!. Så ska Stella ta sitt sista krokcert i sommar och bli Champion!.

 

Har även gjort ett ryck nere i gamla kaninstallet, målat om alla burluckor, inte helt klart ännu då det ska på flera lager men det går ju framåt, nu har de sjunkit under nollan igen så jag kan inte fortsätta måla och jag har inte material hemma för att göra nya ben eller tak eller påbörja panelen, så just nu står det still.

 

Stella gick tom igen, hon ska få följa med till SM sen ser vi om jag orkar para om igen, för jag är ganska less på att vänta flera månader på ingenting. Sen är det det faktumet att Stella tar sån jäkla tid på sig att komma tillbaka på riktigt på banan så parar jag nu är hon väl tillbaka i augusti....

 

Det är fortfarande tomt efter Isa, och kommer väl vara länge.

Ibland måste man hedra minnen lite extra, so i give you one soppy ass video

 

Peace out

Jag har tävlat aktivt i 6 år, både i Skaf och i SKHRF.

Det jag framförallt stöter på är fördomar om Skaf och jag tänkte bara göra en liten redogörelse för hur saker och ting faktiskt ser ut.

 

Något av de största skillnaderna mellan Skaf och SKHRF är ju avsaknaden av korrigeringar i Skaf.

Detta är både på gott och ont, i Skaf ser man inte dessa krasher där föraren tvingat kaninen att hoppa stillastående på en stor kombination bara för att denne inte har någon korr kvar, samtidigt kanske det inte är helt rättvist att man kan vinna på att korra sig genom en bana.

 

Jag kan visserligen bara tala för Örebrohopparna då det är främst där jag tävlar (reser runt gör jag i SKHRF, det räcker), men jag upplever inte att folk missbrukar detta och korrar framför varje hinder för att kaninen ska klara så många hinder som möjligt, Visst ser man fler korrar i Skaf, men jag tycker det är bättre att korra ordentligt än att göra dessa fulkorrar och hitta på enga små knep som blir i SKHRF. Samtidigt kan jag dra ett litet exempel som hände för inte alls särskillt länge sedan

 

Stella fäller och är slö, för att få hjälp siktar hon beslutsamt snett redan när hon landar och knatar förbi nästa hinder utan att ens titta på det. Jag korrar således på varje hinder för jag har inte så mycket val, hon kan ju inte hoppa hindren på tvären. Stella går på detta vis på 1+0 och vinner, hon har tidsvarning i grunden och på håret att hon fick i finalen

 

Ayla är pigg och fräsh utan minsta fällning, hon är i sitt livs form och springer glatt på 1+1 utan en enda korr

 

Vem förtjänar certet?

I SKHRF skulle Stella gått i mål på ca 4+3, och det räcker mycket sällan till ett cert, många gånger får man inte ens placering på 7 fel.

 

Jag kan säga såhär, min personliga åsikt är att det funkar bra som det är, korrigeringar behövs ibland och ibland är de onödiga och överflödiga

 

Pinnarna från SKHRF räknas även i Skaf men inte tvärtom, now what's up with that?. Ärligt talat? jag har inte så stor koll, jag har aldrig brytt mej om att ta reda på varför. Någonting i mitt huvud säger att det är just för avsaknaden av korrigeringar samt att maxhöjderna är olika. Det är i alla fall det jag tycker varit mest logiskt, but hey, i can be wrong.

Annars är pinnarna precis som i SKHRF, 3 från lätt till msv, 3 från msv till svår, 5 från svår till elit. FÖRUTOM, i höjd och längd, där krävs bara två pinnar istället för tre.

 

Höjderna i Skaf är lite annorlunda från SKHRF. 

 

SKHRF                Skaf

Lätt = 30cm         Lätt = 25cm, max tre hinder får vara 30cm

Msv = 38cm        Msv = 35cm, max tre hinder får vara 40cm

Svår = 45cm       Svår = 40cm, max tre hinder får vara 45cm

Elit = 50cm          Elit = 50cm.

 

Krångligt att hålla reda på?, jag kan berätta att det finns fler regler om maxhöjder och banbygge i Skaf än så och som domare där behöver man ta sig en extra minut att kolla över banan så det verkligen stämmer med reglementet.

Det är inte som i SKHRF, där man kollar så höjder och längder inte överstiger maxmåtten, kontrollerar banan så den ser bra ut och sen är det bara att köra. Maxhöjderna är högre i SKHRF, men personligen gillar jag möjligheten att kunna variera banorna på ett väldigt bra sätt i Skaf. Samtidigt är det lättare att hålla koll på SKHRFs regler. Maxlängden i SKHRF är 45cm i lätt klass och 80cm i resterande, i Skaf har vi bara maxlängden 80cm för alla klasser.

 

Sen har vi myten om att det är väldigt ful hantering i Skaf. Återigen kan jag bara tala för Örebrohopparnas tävlingar, och där accepteras ingen dålig hantering. Det är sant att Skaf tillåter mer än SKHRF, det betyder inte att det automatiskt är tillåtet att misshandla sin kanin på Skafs banor. volter är ett typiskt exempel på skillnader. Voltar du i SKHRF får du en tillsägelse direkt, i Skaf är det helt ok att volta så länge kaninen inte stressas av det. Även där, både på gott och ont. Jag har själv sagt till en tävlande att korrigera kaninen istället för att volta när jag såg ett samband mellan stressen som ökade hos kaninen och volterna, sen har jag själv en kanin jag helst voltar om jag får välja, hon är nojjig och nervös och blir ännu nervösare av att bli hanterad på banan, något jag både tränar på och försöker vänta ut. Men på en av hennes dåliga dagar är det lättare och bättre att helt enkelt på ett lugnt sätt styra runt henne.

 

Lite tankar från en morgontrött Linnea som hoppas hon rätade ut några frågetecken istället för att krångla till det för er ännu mer.

 

en gratisbild bara för att inlägget behöver lite färg!

Nu är det en vecka kvar innan Stella går in på den första av dagarna 31.

 

Jag började para om henne 22 dec och sedan höll jag på i flera dagar och fick till flertalet lyckade parningar under de dagarna, so i cross my fingers and hope!.

 

SM närmar sig, och just nu har jag fyra kaniner jag vill ha med mig, Ayla är ett givet kort, hon är stabil och säker i rakbana och framförallt har hon en förmåga att förbättra sitt resultat rejält allteftersom.

Mayden får också följa med, för hoppar hon så hoppar hon bra.

Lea får också följa med för skojs skull, jag förväntar mej ingenting men samtidigt har hon överbevisat mej så många gånger att jag måste låta henne följa med.

Sist har vi Sumo som ska med och hoppa längd. Han hoppade inte särskillt bra på Kafs längdSM men jag tror det har att göra med att han tappade intresset när vi började så kort och längde så långsamt, tror det förstörde för både Stella och Sumo om jag ska vara ärlig, men förhoppningsvis presterar han på detta längdSM.

 

Sen har jag en fundering på att para Mayden med Chips i år istället för Ascot, Ascot är ju fortfarande ung och fräsch så han håller ett tag till, det gör visserligen Chips också men skulle vara kul att prova då honorna Chips parat på sista tiden gått tomma allihopa och Mayden blir dräktig med bara en blick.

... Sen är det ju ingen hemlis att jag gillar Chips barn...

 

Sen är det Lea och Demo, tror jag ska para både Mayden och Lea direkt efter RakSM, så hinner dem debutera och tävla lite innan vintern.

 

Gratisbild på tjockisstellish

ja let's face it, jag klarar inte av att hålla igång en blogg ordentligt, jag hoppar mina kära följare inte övergett mej helt men jag förstår om ni gjort det.

 

Det har hänt MASSOR under dessa två veckor som gått sedan jag skrev sist.

 

Först och främst så har min älskade Isa fått sina vingar, jag kom ut och skulle fodra och såg att isa varken druckit eller ätit, men hon satt och tuggade på ett höstrå så jag tänkte att såå illa kan det ju inte vara.

Jag öppnade buren och lockade på henne, då tog hon ett vingligt skutt mot mej och jag blev genast mer orolig.

 

Upp med kaninen i famnen, magen kändes helt tom och hon hade tappat en del. Jag vände henne upp och ned för att titta på tänderna men då fick hon svårt att andas och började sprattla.

 

Hon skulle få följa med in där jag skulle tvångsmata henne och trycka i henne vatten, men jag var tvungen att slänga till de andra mat först så jag slet ner en transportbur och tryckte ner en filt i den. Där någonstans började hon få riktiga problem med andningen och sprattlade i panik för att ta sej ur min famn, hon kände sej förmodligen kvävd trots att jag försökte stötta henne underifrån istället för att lyfta under magen.

 

Sen gick allt väldigt fort, hon började bli slapp och jag la ner henne på höbalen och försökte skaka liv i henne igen.

 

Jag grinade värre än en fontän och det första jag gjorde när jag kom in var att rycka ner alla hennes rosetter från väggen, jag orkar inte se dem.

 

Sov gott älskling <3

Isa, eller Eneboängens Ch Queen of Egypt Sun

210807-211212

MAHA!

 

Stellish är nu officiellt på dag 27-28!, om hon nu är dräktig vill säga...

Blä, förut kunde jag känna rätt tidigt om de var dräktiga, men efter att jag haft fel ett par gånger så litar jag inte längre på mej själv i det läget.

 

Jag tyyyyycker hennes mage känns mer dräktig än 'filled with food' men jag vågar itne säga nåt, jag vet hur duktig jag är på att hoppas för mycket..

 

Amaranth har jag inte fått peta på, hon knorrar så fort jag försöker lyfta på henne och beter sej som en käring, och eftersom hon är mer boll än Stella är det inte lika lätt att bara dra handen runt henne och lyfta upp henne, då kärringar hon sej och studsar undan, vilket har resulterat i att jag halvt gett upp om henne, men jag ska skärpa mej och plocka ut henne också och känna lite, Amaranth vill gärna ha allt serverat på silverfat hahaha :P

 

Nu har jag också gjort klart klubbtidningen komposten, jag hade så mycket på hjärtat att jag skrivit alla texter förutom en själv och fotat alla bilder förutom en själv, men till nästa tidning vill jag allt ha in lite nytt från våra medlemmar och se till att göra en tidning med många av dem involverade och inte bara mitt babblande :P.

 

Funderar på en följetång om Stellas kull där man får följa ungarna från dag ett och sdan följa den ungen jag behåller tills jag inte orkar skriva om den längre haha, men kan bli lite knasigt i början då tidningen ska delas ut var fjärde månad och let's face it, från dag ett till fyra månader händer det ju en del...

 

Nåja, spekulationer hitan och ditan.

att hänga upp rosetter på väggen kan vara en pain in the nuts sometimes, speciellt om man vill ha det snyggt.

 

Lättast är nästan att sätta upp en smal pinne som man målar t.ex. vit eller någon annan neutral färg.

Själv är jag dödligt allergisk mot att kunna se "upphängingnen" så jag gör såhär:

 

Har haft alldeles för mycket att göra den här veckan för att orka sätta mej ner och blogga, and i'm truly sorry for that!.

 

Helgens tävlingar gick sådär, fick aldrig in något flyt med kaninerna men Morris och Tara blev medel i krok, Lea tog två rak svår pinnar och Vimla tog sista pinnen till msv i rak. Jag har tyvärr inga bilder att visa er :/.

På söndagen började i alla fall min dag med att jag fick klättra in till kaninerna fönstervägen, Dörren hade frusit fast!.

 

Igår tog dock mina fullspäckade dagar slut och idag kunde jag vakna utan väckarklocka.

Vi hade julavslutning i örebrohopparna, Morris tog hem årets lättKM på 3 poäng, han hade vunnit alla klasser i KM mao.

Sedan fick jag en hög med rosetter för årets hoppare inomläns som ska upp på väggen, men jag måste hitta en ledig väggplätt först, har överdrivet mycket snetak i mitt rum, nån som har tips på hur jag ska sätta upp dom på väggen istället? någon som har en ide som inte innhåller tavelramar vill säga :P.

 

och sedan är det ju självklart så, att avslutning med örebrohopparna går inte att göra utan tårta och avslutningsfilm!

 edit:

och så tårtorna såklart!

 

Adios!

Gnällde förut till Karin om att jag inte har något kulltema till Stellas kull, jag har ett fyra sidors dokument fullt med kullteman och namn men kände inte att något passade.

Funderade på att spinna vidare på Graffiti men samtidigt orkade jag inte googla ihjäl mej som när jag skulle döpa dem, så jag släppte det för stunden i alla fall.

 

Sedan ramlade jag över orden Let It Be på internet och tyckte det var lite fint, så jag googlade runt lite. Let It Be är ett album som beatles gjort , men jag vill inte ha album och musik, det är något jag brukar falla tillbaka på om jag inte har något bättre.

 

Men jag googlade vidare och fick upp tre olika namn till, totalt fyra namn har jag nu, alla har ordet Let i sej så där kopplas de ihop.

 

Let It Be

som sagt första namnet jag stötte på

 

Never Let Me Go

är en film som är fullt tittbar

 

Let Them Sing

inte jättefint men funkar

 

Live And Let Go

alla som känner mej privat och har gjort i ett par år förstår nog att jag dog lite när jag såg det här namnet.

Jag hade för drygt 2 år sedan en liten, helt galen japanhona som hette Live And Let Die efter bondfilmen.

Hon var efter Saga och fick sina vingar alldeles för tidigt. Att jag ska spara en hona ur Stellas kull har jag redan bestämt, och helt plötsligt blev namnet lika givet

 

 

just nu äger jag 16 kaniner

1 tävlar inte

2 är inte året gamla ännu och 

1 kom igår och har inte fått tävla alls särskilt mycket

 

10 av dessa kaniner är nu elit i rakbana

9 av dessa 10 är även elit i krokbana

 

skjut mej

Jag tror de flesta hoppuppfödare idag har köpeavtal.

Dessa ser ganska likadana ut oavsett från vem du köper kaninen ifrån.

 

Det är en lång radda med punkter som du måste följa, annars blir du svartlistad och idiotförklarad!, nejdå haha men typ.

 

Jag vet inte hur många gånger detta har kommit upp på tal med ustställare (nej jag tänker inte dra alla över en kam, men det är utställare jag haft dessa diskussioner med och som uppenbarligen inte samtycker med mej).

 

Inga problem, vi har alla olika sätt att se på saker och ting (och tur är väl det ;)), men jag blir lite less på resonemanget "köpeavtal är ej juridiskt bindande och därför helt värdelöst".

Javisst är de inte juridiskt bindande, jag kan inte ta mitt köpeavtal och springa till advokaten så fort någon bryter mot en punkt på mitt köpeavtal, jag kommer bli utkastad därifrån illa kvickt och bli ombedd att söka hjälp (eller kanske inte men va fan).

 

Jag är nöjd med mitt köpeavtal, nu när jag tittar på det känner jag att jag kanske borde uppdatera det och formulera om vissa saker men jag är ganska nöjd med det i allmänhet.

 

Jag är rädd om mina uppfödningar, jag kan inte säga något annat. Jag vill att mina kaniner ska komma till en människa som inte parar kaninen med en kanin med bettfel,  eller säljer kaninen efter en månad för den var inte "duktig nog" 

 

Enda sättet för mej att se till att detta inte händer är att få köparen att skriva på ett köpeavtal där vi kommer överrens om att alla dessa punkter ska följas. Hittils har ingen protesterat mot dem.

 

Jag tycker det är bättre att man har ett köpavtal och ett häfte med härstamning och allt detta, det är inte bara kul att bläddra i utan det är kul att göra också, och framförallt, skriver man med all känd släkt så som jag gör så är den ju underbar att titta i bara för att se vad kaninen har för kända led!.

 

min tumregel: kan du inte ta mina punkter, prata med mej om den punkten du har problem med, och kan vi inte komma överrens så finns det massor av andra kaniner att köpa.

Hähä så kan det gå, efter en krogenrunda hamnade jag hos Karin istället för hemma och eftersom jag inte är det minsta trött ligger jag och fantiserar ihop massa galet skit medans Karins katt, nej vänta, apa var det ja, använder mej som säng.

 

Imorgon (idag) blir det domarkonferans i Borlänge och på söndag(imorgon) blir det tävling på dylta.

 

Gratisbild 

jag hoppas så in i helvete att Stella är dräktig, förökar sej som kaniner regeln gäller ju inte hos mej, där honorna försöker äta upp hanarna eller vägrar lägga upp sej, eller lägger upp sej fint och perfekt och är väldigt skötsam, och det blir ändå ingenting!

 

Idag har det gått 11-12 dagar på Stella och 3-4 på Amaranth. På Amaranth märks det såklart NADA, men Stella har gått upp i storlek. Om det beror på mindre motion eller om hon har en halv armé i magen låter jag vara osagt, nackdelen med många honor, bryt shemat för en dag och de exploderar i storlek!.

 

Jag vill, vill, vill, vill, vill, vill att Stella ska vara dräktig! jag ORKAR inte para - vänta - para - vänta flera månader, de blir borta så länge från hoppningen då.

 

Hon var ju jäkligt svår att få på smällen första gången, sen om det var Pips simmare eller Stella som var träliga det vet jag inte, jag hoppas Stella ärvt Sagas superlivmoder som blir på tjocken så fort hon får syn på en hane och att det var Pips simmare som var lite gamla o grå.

 

Petrus simmare vet jag for a fact att de är rena gladiatorer så jag håller tummarna.

Helt sjukt hur fort tiden går, 3-4 dec har Stella gått halva tiden, tycker tiden brukar gå riktigt långsamt, speciellt när det är vinter, grått, man väntar på bebisar och man längtar efter våren, men dagarna rusar iväg.

Kan kanske bero på att jag gått in i en sån där konstig sömnperiod igen där kroppen kräver mera sömn, kan lätt sova 10-12 timmar och vakna och inte alls vara pigg, bara vilja sova.

 

Sen kan man ju säga såhär, kommer ni ihåg vilken kanin jag hetsade över under SM-ena att den absolut inte fick börja fälla? kan ni gissa vilken kanin som under vilan exploderat och ser ut som ett piggsvin? behöver jag säga att jag älskar Aylas förmåga att pricka helt rätt fällperiod?.

 

Nåja, time to sleep, imorgon blir en hetsig dag, jag ska fixa en bur till Tara, tvätta minst tre maskiner, dra ut på krogen med kim och sedan kidnappa karins soffa för att sedan dra till borlänge på lördag.

Ibland går dagarna lite för fort, det märker man när man ser att klockan är ett på natten och man inte matat kaniner ännu, SHITE.

 

det har blivit en långkväll framför datorn helt enkelt, jag har svarat på mail, skrivit klart (nästan) rekomendationen åt Tina, knåpat ihop halva numret av nästa komposten, jagat pinnar och fyllt i dessa i böckerna och berättat för Karin att jag tar hennes soffa i besittning på fredag (domarkonferans på lördag). Pust flås!.

Var dessutom och köpte vattentäta tjocka kängor  idag, har haft lite halv panik över skodon tills på söndag då det enda jag har att välja mellan är tygskor(fejkconverse), trasiga enorma men fodrade och underbara stövlar eller mina gamla jodpursh som visserligen är underbara i regn på sommaren och sitter bra men att få ner en sockbeklädd fot i dem är omöjligt och såklart mina underbara fluffiga kängor.... med KLACK. Så det blev lite panikshoppande med far min. Lyckades dessutom övertala honom att unna sej ett par rejäla kängor som låg lite för högt i pris för att det inte skulle göra ont att köpa dem (mina fötter lider stora kval när jag ser honom pulsa genom snö och lera med gympaskor...).

 

Nu ska jag varva ned, läsa lite och slowly go to bed, men måste borsta bort kaksmulorna ur sängen först....

 

gratisbild på glad petrus i snö

det här är i allra högsta grad en kaninblogg, men bara för att jag bakade världens godaste kakor idag igen så ska ni få receptet!

 

100g smör

2dl socker

1 ägg

2,5dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

1tsk bakpulver

100g hackad choklad

0,5dl hackade hasselnötter

1dl havregryn

blanda smör och socker och rör sedan ner ägget, blanda mjöl, bakpulver och vaniljsockret och rör sedan ner det i degen. rör sist ner chokladen, nötterna och havregrynen och lägg ut kakorna på en plåt med bakplåtspapper, de flyter ut ganska mycket så lägg dem inte för tätt, sedan in i ugnen på 200grader i 10-12min

 

YUM!.

 

nu när vi gjort det lilla avhoppet av kategori så ska ni få höra lite mer om kaninerna.

 

Åkte in till stan och mötte upp karin för att avlämna tårtan vi gjorde igår till personalen på travbanan, efter det drog vi oss ut till hennes kaniner och parade Amaranth en sista gång som sedan fick hon följa med mej hem.

Efter jobbet drog jag ut till mina egna kaniner, slängde ut stella ur buren och städade ur den för att sedan sätta in sickan där, Stella ska ju dela hytt med Amaranth i källaren som ligger på kanske 5 plus för att få sina barn där. Jag vet inte vad det är med Stella men hon hade en förmåga att sägga sej så mycket under mej hon kunde. När jag skulle hänga upp en grej i taket och stod på en pall satte hon sej under pallen, och sedan höll jag på att trampa på henne flera gånger för att hon helt enkelt inte flyttade på sej i tid.

 

Sedan blev det städning av transportburar, alla transporter städades då sopbilen kommer imorgon och jag ville få ihop så mycket som möjligt att slänga, nu glömde jag visserligen att slänga säckarna och jag orkar inte gå ut nu och slänga dem, de får vara tills nästa gång.

 

Sen upptäckte jag hur förbannat kämpigt det kommer bli med att hämta hö och halm i ladugården nu i vinter, fy FAN vad jag fick slita i den nya snön för att dra upp skottkäran för backen.. TVI.

 

Idag undrar jag verkligen om det är möjligt att ha ett liv utanför kaninerna,  ibland känns det inte så haha!.

Gick desutom in i mitt gamla rum som blivit förvaring, tog då med mej allt jag dumpat i hallen som ska in och sedan paketeras i lådor, jag kunde inte hålla mej för skratt helt när jag byggt mitt berg på kartongerna

Nog att jag blivit ifrågasatt, och tyvärr räcker inte "jag är rädd för båtar och tänker då inte släpa med mej kaniner på en båt".

 

Rosvallaraset satte spår, jag har inte bara ändrats som person utan jag har ändrat mitt sätt att tänka.

 

Rosvallahallen rasade 20de feb 2010. 6 av mina kaniner fanns i hallen och efter 19 timmar i rasmassorna fick jag ut min första kanin, min sista kanin kom ut 26 timmar senare klockan 2 på natten. Jag har aldrig varit så apatisk som när vi väntade på våra till synes mosade kaniner och jag har aldrig varit så lättad som när jag fick ut min första kanin.

Jag bröt ihop helt och bölade ögonen ur mej.

Jag fick med mej alla kaniner hem och av 6 kaniner var 5 helt oskadda.

 

27de feb 2010 rasade vårat ridhus. Ridhuset var avspärrat just för rasrisken och ingen var i närheten av det när det säckade ihop, men allt som jag insett under mardrömshelgen i nyköping blev helt plötsligt bekräftat.

 

 

Tack vare att jag är en sådan vraknörd (Titanic, Vasa, Britannic m.f. <3) och att jag för länge sedan övergett tänket "det händer inte mej" så är jag inte glad i att kliva ombord på en båt. Sen det faktum att jag blir sjösjuk och att flertalet av mina "mina kaniner är i fara och jag kan inte ta mej till dem" - drömmarna jag haft sedan rosvalla involverat just att jag är på ett sjunkande fartyg och jag inte kan ta mej till mina kaniner som också är ombord gör det inte lättare.

 

Detta har ju kommit på tal eftersom stämman är på gotland nästa år och jag känner mej inte beredd att ta med mej mina kaniner på en båt.

 

Jag brukade älska snö, nu ser jag snö och får bara ångest

Jag hade inga problem att lämna mina kaniner i en lokal och åka till vandrarhemmet för att sova, nu är det mitt absolut sista alternativ och jag kan räkna på en halv hand hur många gånger jag lämnat mina kaniner efter rosvalla.

Det spelar ingen roll vart jag är eller hur många gånger jag varit där, första blicken går alltid upp i taket i jakt på felaktigheter eller tecken på brister när jag kliver in i en lokal.

Jag har under en riktigt blåsig natt flyttat in alla mina kaniner i huset för att jag varit rädd att min nybyggda stabila kaninstuga på något sätt skulle gå sönder

Jag har åkt ifrån fester där jag blivit erbjuden sovplats för att jag vill hem och titta till mina redan nattade och nöjda kaniner.

 

jag är ett överbeskyddande freak, i'll give you that.

men låt mej vara det och acceptera att jag har varit med om tillräckligt för att inte vilja kliva på en båt med mina djur.

 

Jag ville bara säga det, innan du dömmer, försök förstå varför.

 

i helgen har vi slitit som djur för att arrangera ett bra SM, helt sjukt hur fort det kan gå om alla hjälper till, på söndagen hade den sista kaninen hoppat vid 14 och vi var ute ur lokalen vid 17 om jag inte minns helfel.

 

TACK alla deltagare och alla örebroare som slet som djur för att göra detta SM möjligt!

 

för mej gick det sådär vill jag säga (om jag får säga så?)

 

Ayla gick och vann raken och blev svensk mästare /f. Linda G.)

 

Stella kom femma i raken och fyra i längden (f. Linda G.)

 

Sumo kom trea i längden (f. Gabriella L.)

 

utöver det gick det väl kanske inte så jättebra.

 

När vi kom hem blev det massor med godis och jag parade Stella och Petrus, nu hoppas jag det tagit sej för jag vill ha stella och petruskorvar i december!

Även i min lilla byhåla dumpas det kaniner, och det är upp till oss omtänksamma människor att städa upp efter de hjärtlösa människorna.

 

Detta är Jerry, som satt i diket i Vintrosa

fick för mej igår att renovera hela hemsidan, visst det har varit planen länge, men tanken var kanske inte att BÖRJA 3.30 på morgonen.. 5.30 gav jag upp efter två timmars kodande. Nu börjar jag dock få ordning på hemsidan igen.

 

har ju varit lite datakrångel på allt detta i veckan. Google Chrome slutade fungera, fuck tänkte jag och tänkte att jag får väl installera om det, men inte nu, öppnar internet explorer (oh such a filthy thing!), då funkar inte det heller.

 

Där höll jag på att dö, min dator är mitt allt. Google chromes inkognitofönster funkade dock så jag överlevde.

Min pappa har aldrig varit särskillt bra på datorer utan det har alltid varit jag som fått ta dusterna med datorn när något krånglat. Jag kan säga såhär,behöver man hjälp med internet/spel så fråga min bror, men behöver man hjälp med själva DATORN så fråga mej. Nu kunde inte ens jag reda ut det...

 

Farsans lösning, vi köper en ny dator!.

 

Lagom tills jag fått igång nya datorn lyckades jag få ordning på gamla datorn, så nu har vi helt plötsligt två datorer, varav jag snyltade tag i den gamla där alla mina bilder och filer ligger så får farsan ta den nya.

 

Så nu sitter jag i min säng, 3 meter från TV'n som fick bli min nya skärm och lyssnar på Ed Sheeran samtidigt som jag jobbar på min hemsida (livet leker).... jag har bara behövt förstora texten sisdär 4-5 gånger för att kunna se ordentligt.

 

Nåja jag är nöjd, och ni ska snart få se en helt ny hemsida tack vare detta!