Oj vad tiden går, jag har haft för avsikt länge att sammanfatta min helg i london, men dagarna bara rinner förbi mig och har inte så många timmar på ett dygn som jag skulle behöva.
Men nu har jag jobbat och solen börjar gå ner så nu kan jag sitta lite framför datorn utan att få dåligt samvete över allt jag måste göra. Fick ju farsan att klippa gräsmattan förut för jag är för klen för att lyckas starta fanskapet....
Nåja, here goes.
Tisdag den 7 maj började förberedelserna. Veterinärcheck och chippande. Den här gången gav jag mig fan på att JAG skulle minsann hålla mina kaniner även under chippningen och jag klarade det!, även om jag tittade bort rätt rejält!.
Med kaninerna chippade och papper på detta (trodde vi) så rullade vi hemmåt igen.
Onsdag började i kaos. Karin ringde och sa att hon saknade papper och att Lina skulle komma förbi efter jobbet och lämna dessa (Lina jobbar på våran vetklinik).
Jag lånade en väska av min morbror senast jag åkte som var underbar att packa i och skulle gjort det den här gången med, mamma skulle hämta den och lämna den hos mig på kvällen.
10.30 ringer mamma helt hysterisk och berättar att min morbrors hus står i lågor.
Vad säger man om det?, HUR kan man ens bry sig om en liten jävla plastväska när huset står och brinner?.
Men det måste man, så jag ringde Karin och hon ordnade fram en precis likadan väska åt mig som hon lämnade på mammas jobb. Ungefär där var jag redo att ge upp, jag sjönk rätt bra i humöret och funderade fullt och ärligt på hur sura de andra och burgess skulle bli om jag bara struntade i allting.
Men optimisten i mig tog tag i sig själv och ruskade av sig detta.
Väskan anlände och Lina kom med pappren. Jag började känna att detta ska nog gå ändå.
Jag började packa, få ordning på grejer och hoppas att allt skulle gå smidigt.
Bara för att vara säker på att jag hade allt la jag fram pappren på köksbordet innanför dörren och dubbelkollade att jag hade alla.
Klockan 22 kvällen innan vi ska åka ser jag att det fortfarande saknas papper.
Där ville jag ge upp på riktigt.
Panikringer Karin, som ringer Lina, som ringer Vetten, många samtal den kvällen, men till slut kom vi fram till att vi skulle hämta de resterande papprena på morgonen innan vi åker.
Torsdag morgon, vi fick äntligen rätt papper.
Vi for mot arlanda, checkade in kaninerna på cargo och gick till terminalen för att vänta på planet.
Planet lyfte och landade och vi överlevde, trots att jag hade klarat mig utan landingen... hade nog varit bekvämare med fallskärm...
Vi hittade till våra kaniner och rörde oss från heathrow flygplats till Ibis hotell i london.
Buffen på hotellet var kanske inte jättebra, men deras stekta potatis var jättegod och den hade jag kunnat överleva på hela helgen!.
Sedan gick vi på desserten
Den här var kanske mer ögongodis, god var den men inte sådär jättewow.
Fredag var vi helt lediga, vi vet inte riktigt varför de flög över oss på torsdagen och inte hade något planerat för oss på fredagen, förmodligen blev det billigare, men vi klagar absolut inte.
Sightseeing och shopping!
Det sjuka är att vi tog oss igenom dagen utan mat alls typ, vi käkade frulle och sedan köpte vi små fruitcups. min innehöll jordgubbar, vattenmelon, lite kiwi och gele typ, sedan tog vi oss tillbaka till hotellet rätt sent och orkade inte äta utan gick loss på Karins jordgubbar.
Men på lördagen fick vi böta lite för det då vi snabbt blev trötta.
Det här året lyckades vi iaf lämpa över min jätteresväska med hinder till en av burgesskillarna. Vi hade nog med att bära tjocka kaniner fram och tillbaka från mässan ändå.
Gud vad vi hoppade hela dagen, kaninerna skötte sig jättebra och alla uppvisningar flöt på perfekt.
Mässan var lika stor som sist men den här gången hann man knappt lämna kaninerna i transporterna innan det var dags att plocka ut dem inför nästa show. Vi växlade ju hela tiden kaniner, så alla kaniner fick 3 showar var av 5 shower, sista showen var extra lång med alla kaniner. Detta upplägg hade vi även på söndagen.
Lördag kväll for vi åter igen in mot Oxford street, men med betydligt lättare planer. Vi skulle strosa runt på Primark och handla lite smått och dessutom hitta en ko-dräkt åt Josse som hon hittat på fredagen och inte köpt. Nu hade hon ångrat sig. Tyvärr kunde vi inte hitta den dräkten, det hade varit kul att se Josse i den ;).
Det blev i alla fall Taxi dit och hem, för Karin hade för ont i fötterna för att ta tunnelbana.
Väl hemma på hotellet igen käkade vi på puben, jag tog en pizza som var jävligt god, men det slutade med att de andra åt upp halva pizzan, för jag fixade liksom inte hela.
Söndag morgon var minst lika jobbig som fre-lör, men upp och iväg till mässan igen.
Vi hoppade igen, kaninerna skötte sig minst lika bra om inte bättre och de bara for över alla hinder, förutom Fräs, som vägrar kissa i transportbur och därför började få ont i magen.
Så innan sista showen drog vi tillbaka till hotellrummet och tryckte i honom lite critical care.
Lagom när han lite halvt sådär började komma igång igen så ringde dem från mässan och sa att vi behövde komma tillbaka, veterinären hade kommit dit och ville kolla Fräs samt att de inte lyckades få ut Ayla ur transporten, Morhoppa som hon är.
Allt gick som smort dock, och efter sista showen var det bara att skruva isär alla hinder igen och ta en sista vända på mässan.
Vi struntade i att shoppa på kvällen utan satte oss i baren och pratade väldigt länge.
Resan hem måndag morgon började lite stressigt då vi uppenbarligen varit lite väl optimistiska med den tiden vi trodde vi behövde på oss, men fem minuter sena tog vi oss iväg, Tina och Josse i en bil och jag och Karin i den andra, sen delade vi på oss av någon anledning, deras taxi åkte åt höger och våran åt vänster, men vi kom rätt allihopa ändå.
Ett stycke äcklig flygresa senare hittade vi våra kaniner igen
Wieee!
Borta bra, men hemma bäst!
a
